Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Helig eld. Av Nikolaj Rörich. Översättning från ryskan efter författarens manuskript av Grigorij Aleksandrov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELIG ELD
i dess bästa former! I dess renaste verk. Ni
fruktar kanske, att folket inte förstår den
sanna konsten. Ni misstänker, att just*
de bästa verken skola förekomma dem
underliga och obegripliga. Men vi veta,
att aldrig några profeter förvridit sin lära
för folkets skull. De lärde som det
hövdes. Och den, som uppnått ett visst
mått av renhet, han skall förstå. Han
drages med och tror. Han omvändes
förr än de andra. Och hans närmaste
skola, om ock långsamt, följa efter.
Inför hopen förställde sig aldrig någon
profet, han fruktade aldrig att säga det
rätta. Frukta därför ej heller ni det verkliga
och rätta, när ni för ut konsten bland folket !
Inte sant, en och annan tycker, att
det här är löjeväckande? För all del,
genera er inte: le ni, skratta gärna, så
mycket ni vill! Vilket tillfälle att få
smäda eller att få viska någon elakhet!
Naturligtvis bakom ryggen.
Naturligtvis så tyst som möjligt. Men genom
smädelser dödas inte konsten. Tron
hos dem, som älska konsten, minskas
inte, men den, som hånskrattar, förblir
vad han i själva verket är. Bort med
de elaka viskningarna! Bort med det
lågmälta pratet och de förstulna
sidoknuffarna! Omkring konsten finns intet rum
för dunkla ord och bakdanteri. Det
ondas ordbok är i våra dagar
fullprop-pad, men därför har inte det godas
ordbok sinat ut. Eller skola vi verkligen
få börja att skämmas även för den?
Ett Golgata är oundvikligt för konsten.
Ett sådant har alltid funnits och kommer
alltid att finnas. Konstens vägar banas
genom hjältedådet. Och det finns många
hjältedater i det liv, som omgiver oss.
Det gäller blott att upptäcka dem.
Icke blott pelarhelgonen, icke blott
bibelns martyrer utan även alla andra
hjältar uppbära livet. Och lyckligtvis
lever ännu hjältedådet. Och för de unga,
för dem, som börja vandringen i livet,
är hjältedådets idé lika klar, lika
verkligt tilldragande.
Livets hjältedåd bekräftas genom
hävdateckningen. Inte genom tillfälliga
omdömen. Mödan, arbetet, livets
allehanda intryck inrista hart när
outplånliga runor. Det gäller bara att samla
och tyda dem. Med deras ledning
kommer framtiden att gestalta livet på helt
annat sätt än förut. Vem kan urskilja
den högsta skumtoppen i de vågor, som
rulla förbi? Men flodbädden ha de dock
utformat fast och säkert.
Vi veta, att de bästa konstnärerna
alltid sågo längre och gjorde det med
större lugn och ro. En Puvis de
Chavannes studerade grundligt alla
utställningar utan undantag. Ty konstens
gnistor äro oberäkneliga. Och prismerna,
vari de brytas, äro outrannsakliga.
Den förintande självkritiken är en
dålig hjälpare. Det är ojämförligt lättare
att tadla och riva ned, men skapa kan
dock endast det seende ögat. Som
ser det väsentliga. Som ser det goda.
Tänk bara efter: Varför kan hopen,
om så vore en hel timme, slött eller
girigt betrakta en döende häst eller blodet,
som strömmar från ett sår, men inte ens
en kvart fröjdas åt den underbara
stjärnehimlen eller solnedgångens eldglans
Hopen förstår ännu inte skönheten i
dessa skådespel. Det seende ögat har
ännu inte öppnats. Eller snarare, det har
för tillfället förmörkats.
Betänk: Idealisten-aposteln kunde
ännu, om ock halvt utan förhoppning,
uppmana: Barn, älsken varandra!
Samtidens heros kan endast hopplöst bedja :
Fördärven icke varandra. Sådan ter sig
mänsklighetens utveckling.
Mänskligheten har så splittrats genom
ondska, hat och misstänksamhet och har
så gått upp i det spekulativa, att
nyssnämnda förmaningar endast kunna föra
till förbannelse och förtvivlan. Det finns
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
