Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Karl Warburg som litteraturhistoriker. Några minnesord. Av Martin Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARTIN LAMM
verk betydt för kännedomen om svensk
odling och svensk diktning är onödigt
att erinra om. Här skall blott i
korthet antydas det sätt, varpå Warburg
fattade och genomförde sin anpart av
uppgiften.
Uppslaget till detta verk gavs genom
Schücks stora ungdomsbragd, hans år
1890 avslutade Svensk Litteraturhistoria
under medeltiden och reformationen. Då
detta verk förelåg färdigt, ansåg dess
författare det nödigt att låta det åtföljas
av ett »ursäktande företal», däri han
förklarade, att hans egentliga avsikt
varit att lämna en läsbar kompilation
av de specialundersökningar, som redan
funnos», men att han snart funnit
dessas otillräcklighet och att han ej var
»rätte mannen göra en sammanfattning
av dessa skrifter». »Att fälla omdömen
över böcker, vilka jag ej läst, och efter
andras framställning karakterisera
tidevarv och personer — detta syntes mig
ganska snart såsom en verkligen
motbjudande uppgift, och följden blev, att
jag själv såg mig nödsakad att ånyo
företaga de ifrågavarande undersökningarna.»
Vid sitt gemensamma företag synas de
båda författarna — till oändlig båtnad
för litteraturforskningen — ha råkat ut
för samma missöde. För sin anpart av
verket — 1700- och 1800-talens
litteratur — hade Warburg vid författandet
av den första upplagan att för
sjuttonhundratalets vidkommande stödja sig på
diverse förarbeten, ehuru de flesta gjorda
av honom själv i tidigare arbeten, och
för framställningen av romantiken kunde
han ännu i viss utsträckning bygga på
Ljunggren. Men vid omarbetningen för
den andra upplagan, för vilken han
disponerade mer tid och större utrymme,
fullföljde han framställningen över till
större delen fullkomligt obanade marker
ända fram till 1800-talets slut. Innan
dess hade han emellertid underkastat
sina egna föregående delar en
genomgående revision och ej blott vidtagit
alla av forskningens framsteg krävda
ändringar, utan också till stor del givit
sig in på nya primärforskningar.
. Endast den, som själv sysslat med
litteraturhistorisk forskning, kan till fullo
förstå det jättearbete, som ligger bakom
detta verk. Det finnes ingen
tidskrifts-eller tidningsserie av litterärt intresse,
som Warburg ej genomgått och
excer-perat, det finnes få svenska diktverk och
broschyrer, som på något sätt haft
betydelse för skönlitteraturen, vilka han ej
haft i sin hand och läst. Det finnes ej
mången offentlig eller enskild
brevsamling, som han ej gått igenom. En
nekrolog har i misshugg förnekat honom
titeln av primärforskare. Det torde vara
tillräckligt att kasta ögonen på hans —
numera till Kungliga Biblioteket
donerade — samling av avskrifter, excerpter
och anteckningar för att övertyga sig
om villfarelsen. Och de representera
ändå helt säkert endast en bråkdel av
det kunskapsstoff på området, som hans
underbart mottagliga och minnessäkra
hjärna bevarade. Man gör sig ej
skyldig till någon överdriven pessimism,
om man antager, att det kommer att
dröja mycket länge, innan vår
litteraturhistoria på nytt får en så allsidig
kännare av de tvenne sista seklens diktning.
Hans framställningar av de enskilda
skalderna växte på detta sätt ut till små
specialavhandlingar av samma rikt
dokumenterade art som hans tidigare
biografier. Ensamt behandlingen av
Almquist vilar på ett forskningsmaterial, som
skulle varit tillräckligt för en monografi
i ett par delar, och ger en fullkomligt
ny uppfattning om gången och
utvecklingen av hans författarskap. Och även
för rena bipersoner —såsom t. ex. Nybom
— har Warburg underkastat sig mödan
av en genomgående primärforskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
