Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje häftet
- Kvinnor som stigbanare. Av Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allvar i strängheten, en klarhet i urskiljandet av
det goda och det onda, som man mycket
sällan finner annat än hos dem, vilka i
sitt blod ha del av det blod, som flyter
inom deras skapade gestalter. Elin
Wägner har haft förebilder, men det är hennes
egen konst som fullformat dem till
levande gestalter. I dessa gestalter har hon
icke blott tecknat vad hon av spridda drag
kunnat ana och med gestaltande konst
färdigforma. Nej, det som framför allt griper
i denna bok är styrkan i upplevelsen. I
denna bokens brygd finnas många sällsynta
örter. Det är icke blott Åsa-Hannas
sedliga allvar och stilla samvetsmakt som
kommer en att älska boken. Det är
författarinnans egen. Det ligger en för
världen okänd djup utveckling mellan denna
bok och de lätta och roliga men icke
djupa teckningar ur kvinnolivet, med vilka
hon började sin diktarbana. Hon har nu
nått fram till den heliga lund, där
dagsstriderna tystna, där de kvinnliga
tidstyperna icke fylla luften med sitt buller, men
där det allmänmänskliga, det för alla själar
gemensamma, talar med övertygande äkta
tonfall om själens eviga frågor.
 |
ELIN WÄGNER.
Fot. F. Flodin. |
Hon har därigenom närmat sig den lilla
grupp, som innesluter våra äkta
folklivsskildrare, lika sällsynta inom romanen som
inom poesien, där vi ha en Fröding mot
många »landsmålspoeter»! Elin Wägner har
överraskat genom denna sin nya bok, och
man står hoppfull och avvaktande inför
hennes fortsatta utveckling. Visst är, att
sedan Ernst Ahlgren skrev sina ännu med
full kraft levande folklivsbilder har ingen
kvinna trängt in i vårt folks liv med så
innerlig förståelse, så öm humor, så
gestaltskapande makt som Åsa Hanna visar. Den
uppenbarar den svenska folksjälens bärande
grund: ett rättfärdighetssinne, som höjer
sig till fromhet. Den tillhör ett annat
område än Selma Lagerlöfs folklivsbilder, vilka
— både om man ser tillbaka och framåt —
visa sin ojämförliga egenart. Elin Wägners
bok står inom den kvinnliga linje, som
började med Emilie Carlén och gick fram till
Ernst Ahlgren.
* *
*
Övergången är naturlig mellan denna
skildring ur allmogelivet och den
levnadsteckning av Emilie Flygare-Carlén, som
hennes biograf, Maria Holmström, kallat
»västkustromanens författarinna». Hon
kunde användt det än starkare ordet skaparinna.
Ty bredvid det myckna nu föråldrade och
glömda i Emilie Flygare-Carléns rika
produktion är det en del som består: hennes
skildringar från Bohusläns folk- och
småborgarliv. Jämför man en av hennes
böcker med t. ex. just »Åsa-Hanna», så ser
man i vilken grad även kvinnorna under
det sista halvseklet gått framåt i
skildringskonst, i stilsäkerhet, i verklighetsstudium.
Men med all den begränsning, som en
ofullständig bildning, en osäker smak, ett
sorglöst mångskriveri medförde i Emilie
Carléns alstring, så är denna genom sin
bästa del ännu levande. I vilken grad den
tjusade hennes samtida, därom kan jag
omedelbart vittna från 1850-talet, då »Ett
köpmanshus i skärgården» — först
framträdande såsom följetong — var en
lidelsefullt spännande dagshändelse för de vuxna
och ett outplånligt intryck för barnet.
Emilie Carlén har nu genom Maria
Holmström fått sin första svenska biografi
i utförlig form. Denna biografi visar, att
Maria Holmström går framåt med varje
ny bok. Av hennes tidigare — över Jenny
Lind, Grundtvig och H. C. Andersen —
är visserligen den sistnämnda, på grund av
ämnet, den mest fängslande. Men Emilie
Carlén-biografien är den i formellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0187.html
