Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Socialism och nationalism. Några konturer. Av Wilhelm Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALISM OCH NATIONALISM
land för ett årtionde sedan uppgivits till
resp. 12 och 2 millioner, har också
Lloyd George genomdrivit sin
ålderdomspensionering (1908) — ett kvarts sekel
efter Bismarck. Och det är för dem han
utstakat det storartade
expropriationspro-gram (1909), som kriget t. v. avklippt men
även den kommande freden torde få svårt
att förverkliga på grund av starka
imperialistiska strömningar i Englands nuvarande
regering (Lloyd Georges och Bonar Laws
valkartell 1918). I första hand har här på
nytt uppblossat striden om de facklärdes
monopol, som den nuvarande premier’ns
ryktbara ammunitionsverkstäder endast
provisoriskt genombrutit. Till sist: den
nya Internationalen skall måhända icke
heller alldeles skona det segrande örikets
avskilda mark. Men den torde i varje
fall icke f. n. uppnått mera direkta eller
öppna förbindelser med krigsårens
engelskapacifister, Snowden, Trevelyan m. fl.
I Frankrike har socialismen längst
fortfarit att visa sitt revolutionära
ursprung. Sedan de stora politiska
välv-ningarna under 1800-talet (1830, 48, 70),
liksom även de stora »affärerna» mot
århundradets slut (Boulanger 1887,
Dreyfus 1897—1906) samtliga åtföljts av
upplopp eller jäsning bland kroppsarbetarna,
ha under de sista årtiondena
»funktionärsstrejker» (järnvägsmäns,
folkskollärares m. fl.), syndikalism och sabotage
framträdt som nya, annorstädes förut
okända begrepp och termer av franskt
fabrikat. En försäkringsrörelse av den
tyskas omfattning motverkas här alltjämt
av den svagare stabiliteten hos
statsmakten, fast redan Napoleon III ett par
decennier före Bismarck arbetat i sådan
riktning. Och en seg, beräknande
fackföreningsverksamhet som den engelska
ligger mindre för det franska lynnet,
som visserligen i prövningens ögonblick
är mäktigt av de mest hängivna offer
men är kritiskt mot sina ledare och stun-
dom »har tråkigt» i det stilla växandets
dagar.
En oneklig splittring mellan och
forsumpning hos de borgerliga partierna
under den tredje republiken, vars brister
dock säkerligen ligga mera för öppen
dag än många andra staters, tillförde
den franska socialismen, tidigare än i
något annat land (på 1880-talet), ett
stadgat parlamentariskt inflytande. Och
de lyfte 1899, likaledes före det övriga
Europa, en socialist (Millerand) in i
regeringen. Otåligheten på visst håll över
svagheten i det sociala reformarbetet gav
slutligen här de internationella
strömningarna ny fart: de första allmäneuropeiska
arbetarkongresserna efter Internationalens
sprängning på 1870-talet höllos i Paris
(1891).
Men den oenighet, vi mött hos de
borgerliga, bröt också fram hos
socialisterna, om den ock här 1901
nödtorftigt och för en tid hävdes av Jean Jaurès
(† 1914), som var det moderata franska
arbetarpartiets främste ledare i senare
tid. Hans högt begåvade trosfränder
Briand och Viviani ha mera närmat sig
de borgerliga och som ministrar eller
konseljpresidenter vid upprepade tillfällen
ganska hårdt ingripit mot (forna) radikala
partikamrater av t. ex. Gustave Hervé’s
lidelsefulla typ. Även den personliga
egennyttan i vissa franska
parlamentariska kretsar (ministerväxlingar,
finansskandaler) visade sig så farliga för
socialisterna, att deras modigaste
sanningssägare, Marcel Sembat, just utslungat
ett flammande stridsrop mot
yrkespolitiken (»la fin d’un régime»), när det
världskrig kom, som Jaurès i det längsta
sökt förebygga: då skapades den
beundransvärda franska samling, union sacrée,
som bl. a. av Hervé gjort en ivrig
chauvinist. Men i vad mån efter krigets slut
den inre partikampen, de internationella
broderskänslorna skola återkomma, är i
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
