Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Georg Nordensvans bok om Carl Larsson. Av Carl G. Laurin - Jacques Offenbach och Orfeus i Underjorden på Kungl. Teatern. Av Albert Spitzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geo r g
Nor dens v ans bok om Carl Larsson
konstnärens frihet. Han trodde sig finna,
att man av konstpolitiska skäl ville undgå
hans Midvintersblot och därför hakade upp
sig på ämnets »olämplighet» och dessutom
kom med åtskilliga förslag till ändringar,
vilka man knappast trodde han skulle gå
in på. Man bör dock betänka, hur orolig
man från konstnärsförbundiskt håll brukade
vara för att en nämnd föreskrev något åt
en konstnär, han må ha varit aldrig så ung
och oprövad. Men den här gången var
det Carl Larsson, och då tyckes det ha
gått bättre att komma med ändringsförslag
i avseende både på ämne och utförande.
Härtill kom att Zorn hade lovat
bekosta, som man torde erinra sig, dels
utförandet i fresco av Gustaf
Vasa-väggmålningen, som förut varit ett önskemål, dels
också av Midvinterblots utförande i fresk
på väggen.
Carl Larsson led, och mer än han ville
säga, av den ton av beskyddande
överlägsenhet, som kritiken tog sig mot honom,
glömmande att så alltid blir fallet då det
gäller det som länge varit uppe. Nya ti-
der hade kommit, och ali konst blir en
gång gammalmodig. Frågan är blott, om
den skall kunna komma upp igen och hur
länge den då står sig.
Ingen svensk konstnär har på långa
vägar varit så älskad av sina landsmän
som Carl Larsson. De skilde ej så
mycket på bättre eller sämre, på framsteg eller
tillbakagång, som var kritikens plikt att
göra, de sågo blott att sol, glädje och
sundhet lyste från hans verk, och de visste,
att den som skapade dessa var »som en
högtidsdag», festlig och full av fröjd för alla.
Georg Nordensvan har med den
blygsamhet, som är en av hans många och den
ej minst vackra av hans förtjänster,
skildrat denne solens son, på vars väg
blommorna sköto upp och småleendena
lockades fram i trumpna ansikten. Med Carl
Larssonsk tacksamhet skola vi komma med
vår erkänsla till Georg Nordensvan, som
så förtroget, så kunnigt, i kärlek och
beundran skildrat den. som i konst och liv
varit en sinnebild för något av det bästa
i svenskheten.
Jacques Offenbach
och Or feil s i Underjorden på Kungl. Teatern
Av Albert Spitzer
f–O AM. SAINT-SAËNS avslu-
f l tar den senare av de två små
I rj uppsatser han ägnat Offenbach
med följande ord:
Skulle Jacques Offenbach bli en klassiker?
Det vore oväntat. Men vad kan man inte vänta
sig? Allt är möjligt, t. o. m. det omöjliga.
Det omöjliga tycks i alla fall ha skett
eller hålla på att ske. Paris-operettens
skapare och stormästare, mångskrivaren, som
skakade partitur ur ärmen, men
bedömdes med reservation om ej missaktning av
sin tids musiker och musikkännare, tas nu
på allvar. Paul Bekker, den stora
Beethovenbiografiens författare, har behandlat honom
i en av varm beundran präglad monografi,
och Carn. Bellaigue ger honom i sin
förträffliga essay: I,’Esprit dans la Musique
(Études musicales) en hedersplats vid sidan
av bl. a. Rossini, Mozart, Auber.
Av Nietszche, denne otroligt skarpsynte
musikbedömare, finnas några uttalanden
om Offenbach (i det posthuma verket Der
Wille zur Macht), som förtjäna anföras in
extenso.
Die Juden haben in der Sphäre der Kunst
das Genie gestreift, mit Heinrich Heine und
Offenbach, diesem geistreichsten und übermüthigsten
Satyr, der als Musiker zur grossen Tradition hört
und fiir Den, der nicht nur Ohren hat, eine rechte
Erlösung von den gefiihlsamen und im Grunde
entarteten Musikern der deutschen Romantik ist. -
Offenbach: französische Musik mit einem
Voltaire’schen Geist, frei, übermüthig, mit einem
kleinen sardonischen Grinsen, aber hell, geistreich
bis zur Banalität (— er schminkt nicht—) und
ohne die mignardise krankhafter oder blond
wie-nerischer Sinnlichkeit. —
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
