Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms musikliv
stycke men av mindre dimensioner och
intimare karaktär utgöra Variationer och
fuga över ett tema av Mozart (ur
pianosonaten a-dur). Pianokonserten, som både
genom svårighet och — svårtillgänglighet
torde stå tämligen ensam i sitt slag,
gav huvudsakligen intryck av en våldsam
brottning med idéer och material, som ej
bekymrar sig om några hänsyn till måtta
och skönhet, något i släkt med Rodins
konst. Solisten hr Fischers storslagna
prestation hör till det som man ej glömmer. —
Prof. Hans Pitzner dirigerade av egna
kompositioner tre förspel ur op. Palestrina,
förut givna på en av Kungl, teaterns
symfonikonserter, haltfull, gedigen musik;
särskilt det första, djupt allvarliga, starkt
arkaiserande, var av stor verkan; vidare en
alldeles förtjusande, fantasifull ouverture till
sagooperan Christelflein, något i
Humper-dincks stil, samt fyra som scenmusik
betraktade väl omfångsrika stycken till Kleists
skådespel Das Käthchen von Heilbronn,
av vilka förspelet till tredje akten var en
liten pärla av äkta naturlyrik, medan den
stora slutmarschen med sitt ideliga
trumpetsmatter och sina delvis otillåtligt banala
motiv gjorde ett mera muntrande än
högtidligt intryck. — Med tacksamhet
antecknas den genom hr Grevillius som dirigent
förmedlade bekantskapen med ett par
italienska nyheter, som för alla italiafarare
torde ha ägt ett särskilt affektionsvärde:
Respighis musikaliska illustration: Romas
springbrunnar, utsökt fina, poetiska
stämningsstycken, och Casellas rapsodi: Italia,
kvick, spirituell, medryckande, ej minst
finalen, där den bekanta napolitanska
slagdängan: Funicoli, funicolà fått en i alla
färger skimrande orkestral omklädnad. —
En extra konsert ägnades åt minnet av den i
dec. f. å. avlidne Saint-Saëns, fullt berättigat
på grund av denne moderne klassikers
betydelse ej blott för franskt utan även för
allmänt europeiskt musikliv. Programmet
upptog de två symfoniska dikterna,
Dödsdansen och Herkules’ ungdom, den förra,
f. ö. aftonens starkaste nummer, ett för
detta tillfälle något underligt val, den senare
en förtoning av ett ämne, som vi svenskar
känna från gamle Stiernhielm: den unge
gudasonens möte med »fru Lusta» och
»fru Dygd», men som man hellre velat se
utbytt mot antingen Omfales spinnrock
eller Faëton; vidare den vid 24 års ålder
Peter Tsjaikovsky.
komponerade a-dur-symfonien, som genom
sin korthet och den begränsade
orkesterapparaten påminner om klassiska mönster,
men i fråga om idéerna och deras
behandling verkar fullt personlig, samt den hos oss
sällan eller aldrig spelade pianokonserten
nr 3 med fröken Radisse som alltigenom
glänsande solist. Av franska nyheter
under säsongen är särskilt att nämna Ravels:
La Valse, ett capriccio, där glimtar av
Straussiska temata i bizarr, halvt parodisk
rytmisk och harmonisk gestaltning
kaleido-skopiskt skymta, avlösa varann, försvinna
i ett gnistande tonsvall. Dukas’
»danspoem» Perin, starkt påverkat av
Rimsky-Korsakovs orientaliska fantasier, hör till
det slags musik, där, för att låna ett
uttryck av Saint-Saëns, instrumenten löpa
kring åt alla kanter likt förgiftade råttor;
resultatet för åhöraren utan dansens
synbilder blir endast förundran, blandad med
otålighet. — Av ny norsk musik fingo vi
höra den i Konsertföreningen sällsynta
Sindings senaste (tredje) symfoni, som i
sin syntes av urnorskt vikingalynne och
wagnerskt känslosvall ej uppenbarade några
nya drag i tonsättarens fysionomi, samt
Hj. Bergstrøms: Jesus i Getsemane, en
djupt och innerligt känd, men föga personlig
och allt för utdragen tondikt; att den i
programmet omedelbart följdes av först en
"387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
