- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
590

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Idéströmningar inom den moderna engelska litteraturen. Av Stephen McKenna. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stephen Mc K e nna

sett med blotta ögat, och beundran
också för en man som såg mera än de
någonsin hoppats kunna se. De köpte
egna mikroskop; de satte in linser med
allt större förstoringsstyrka; de nedskrevo
alla oväntade mysterier och subtiliteter
de hade skådat. De märkte tydligen
aldrig att när mikroskopet kom in i
deras liv, försvann allt sinne för
proportioner därur; att urvalet spelar en roll i
varje konstform, och att man inte kan
skildra ett piggsvin bättre därför att man
vet precis hur många taggar det har.
James’ inflytande på de smärre
begåvningar som sökte imitera hans metod
har uthungrat deras fantasi, förstört
deras perspektiv och har skickat in dem i
en vansinnig tävlan att upptäcka en djup
mening icke i vad deras diktade
gestalter göra eller säga eller tänka utan i
vad de försumma att göra. Priset skall
till slut skänkas den romanförfattare, som
skriver den längsta boken för att
förklara varför en person icke tänkte en
viss tanke, när en annan förteg en dröm
som han aldrig drömt. Till och med
analys kan gå för långt.

Men detta var icke slutet:
Dostojevski kom för att fortsätta den
förstörelse James hade påbörjat. För en
författare som hade känt tjusningen av att
se djupare än någon annan sett förut
och att upptäcka en mening som hittills
undgått alla andra, låg det en
oemotståndlig vädjan i den oräddhet med
vilken Dostojevski avklädde sina
karaktärer eller hjälpte dem att kläda av sig
själva. Nakenhet blev en dygd i och
för sig, och så länge det var sina
innersta tankar en människa uppenbarade
spelade det ingen roll huruvida tankarna
voro av det minsta intresse eller
betydelse för livet i allmänhet eller för en
särskild bok; han måste bara vara mera
naken än någon människa varit förut.

Det förstörelseverk James inlett och

Dostojevski fortsatt, fullbordades av
psykoanalytikerna. Freud och Jung
uppenbarade en värld av nya
betydelsefullheter genom att förklara det medvetna
sinnets verksamhet i ordalag hämtade
från det omedvetnas formlösa begär och
undertryckta fruktan.
Triangelförhållandet i »The awkward age» skulle kanske
klarlagts av Dostojevski i en följd av
brutala monologer, där modern
förkunnade att beundran var någonting alltför
viktigt i hennes liv för att hon skulle
kunna avstå något därav åt sin dotter;
medan dottern höll före, lika
mångordigt, att hon uppoffrades för en självisk
mor som hon hatade ända till mordlust
(eller, mera sannolikt, så att hon fick
epileptiska anfall); Freuds och Jungs
efterföljare skulle utan fråga avfärda hela
problemet på en sida i sin nya och något
obehagliga terminologi, man skulle finna
att hälften av de handlande personerna
omedvetet längtade efter att få mörda
sina fäder och gifta sig med sina
mödrar och den andra hälften tvärtom; de
tio böcker James behövde för att samla
den analytiska kritiken av sitt problem,
skulle av psykoanalytikerna fyllas med
långa beskrivningar på drömmar, vilka
skulle tolkas såsom betydande någonting
alltid osannolikt och ofta obehagligt.

Om man genomgår det antal
romanförfattare från Gilbert Frankau och J.
D. Beresford till Rose Macaulay, vilka
använt psykoanalys i en eller annan
form, tror jag man skall ge mig rätt i
att den bild jag här tecknat icke är
någon karrikatyr. Det är långt ifrån
min mening att förringa eller håna Freuds
och Jungs arbete och dess resultat, ännu
mindre vill jag komma med näsvisa
reflexioner över Dostojevskis och James’
metoder och artistiska syn; jag har
avhållit mig från att nämna några namn
på de yngre författare som satt
analysen framför allting annat och gått den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free