Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Johan Tobias Sergels skulpturverk. I Georg Göthes framställning. Av Carl David Moselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Tobias Sergels skulpturverk
senare behandlade porträtten. Då Sergel
i juni 1778 lämnade Italien, »ce divin
paij des arts», för att anträda hemresan
över Paris, lämnade han också — han
kände det djupt — den stora, fria konsten.
Om jag bortser från en del dekorativa
uppgifter, som inte heller stodo i ett
riktigt förhållande till hans begåvning,
var det så gott som uteslutande
porträtten som skulle absorbera hans
verksamhet efter hemkomsten. Redan i
september 1781 skrev Masreliez från Rom
till vännen Wertmüller »Det ser ut som
om Sergell vore mycket sysselsatt med
porträttbeställningar, byster och
medaljonger.» Och själv klagade denne bittert
över att endast den mänskliga fåfängan
gav honom arbete, som åtminstone var
gott nog att slå ihjäl tiden med.
Göthes speciella intresse för just denna
gren av Sergels verksamhet har, som jag
redan erinrat om, bl. a. manifesterat sig
i en rad smärre studier. Det är närmast
resultaten av dessa forskningar han här
sammanfattat i en form, som säger oss
att han varit sin gamla kärlek trogen.
Med några ord presenterar han miljön
och för oss in i de kretsar från vilka
vår skulptör hämtat sina modeller,
hovet och aristokratien, konstnärer och
borgare, för att därefter i raska drag
teckna konturerna av de olika faser
stilen undergår. Men tyngdpunkten i
denna del har han nedlagt i en
beskrivande förteckning på närmare 250 byster
och medaljonger, en förteckning som i
sin rikedom på notiser öppnar
perspektiv åt alla håll och med sina talrika
illustrationer ger en sällsynt levande
föreställning om den gustavianska tidens
representativa män och kvinnor.
Några små tillägg kunna kanske
förtjäna ett par ord i detta sammanhang.
»Son Altesse Rojale est de retour de
Naples. Je fais actuelement son buste.
Tout le monde paroit contant, je ferrai
au moins mon possible», skriver Sergel
den 22 mars 1777 från Rom till Jean
Erie Rehn om sin första byst av hertig
Fredrik Adolf. Den vackra medaljongen
av Björnståhl är visserligen daterad 1772
men blev 1779 strax innan den
graverades, »ånyo företagen och avslutad». Ett
och annat av intresse skulle Göthe
dessutom ha funnit i förteckningen över
friherre Stiernelds samling. »Tagen efter
döden» heter det t. ex. här om Creutz’
medaljong. Jag vill slutligen erinra om
det föga beaktade material som gömmer
sig på finska gods och gårdar. — Innan
vi lämna detta område av Sergels
verksamhet må det tillåtas mig att djupt
beklaga den overkalkning som museets
medaljonger för några år sedan utsattes
för och som så väsentligt reducerat både
deras konstnärliga och personhistoriska
värde. Måtte denna form för
»konservering» tjäna alla innehavare av
Sergelmedaljonger som ett varnande exempel!
Med en värdefull förteckning över
Sergel litteratur avslutar- Göthe sitt
arbete. Jag saknar dock här nekrologen
i Svensk litteraturtidning för 1814 —
intressant framförallt som uttryck för den
inbrytande romantiken — och den korta
levnadsbeskrivningen över konstnären i
Boyes Magasin för 1820 men finner i
gengäld anvisningar pä talrika
memoarverk och resebeskrivningar, som
innehålla uppgifter av intresse rörande
Sergels liv och konst.
Med sina uppenbara förtjänster och
sina eventuella svagheter har Göthes
vackra Sergelbok, inte minst tack vare
de talrika avbildningarna, fört oss ett
stort steg närmare den definitiva
monografi över konstnären vi alltjämt vänta
på. Och härmed har författaren
realiserat sina intentioner och nått det från
början uppställda målet.
651
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
