Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Benrangelsmannen. Av Axel Lundegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Ltmdegård
Feberhettans lågor flammade
till inom mig och jag stammade:
— Skräddarns son skär till i växten.
Benrangelsman, håll dig till texten!
Mig behöver du icke spilla
ord på. Tag vad du tror vara ditt,
om du kan! Men rår jag på dig
nu som förr skall med glädje jag klå dig!
Log han? Jag vet bara, att han stilla
såg mig i ögat och svarade blitt:
— Livets låga har bränt dig,
hårdare än du vet,
diktare! Du har känt dig
bära i ditt eget svidande
hjärta ali världens lidande.
Men då du i din ensamhet
famlat dig fram i natten, som
höljer var människas öden,
har du drömt om det levande vatten, som
släcker brännsårens sveda. —
Se ej på mig med vreda
ögon, som på en skräckgestalt!
Benrangelsmannen från barndomsåren
borde ej vara dig främmande.
Men ni människor ta fel i allt.
Allt som är översinnligt blir
skrämmande.
Evighetsvaggan kalla ni båren,
mig, som är livet, kalla ni döden.
— Benrangelsman, min barndoms vän,
svarade jag — du får komma igen.
Ännu har jag icke jordat
alla drömmar. Ofullbordat
är mitt verk; Giv tid. Giv tid.
Röstens klang var ännu blid,
fast som hammarslag tunga
orden: Medan vi äro unga
drömma vi stort och ståtligt.
Det är ungt och förlåtligt.
Du är gammal. Vad återstår
dig? En handfull gråa år.
Se tillbaka på vad du förmått
bygga av dina drömda slott!
Finns i världsutvecklingens spånad
minsta lilla tråd, som du spunnit?
Minns: din största tanke var lånad
från en ädelsten, som du funnit!
Peka på ett enda dugande
arbete, som du gjort!
Inbillningslek var ditt liv, och ljugande
stapplar du mot gravens port.
Slöt jag ögonen för en stund
eller vaknade jag ur en blund?
Var det mitt eget blod jag hört sjunga?
Hjärtat bultade med tunga
starka slag, som efter en vunnen
kamp, och skräckbilden var försvunnen.
Aldrig har jag känt en renare
ro, än den som nu föll på mig.
Allt var klarhet. Förr eller senare
måste det oundvikliga nå mig.
Men vad mer? Fast döden var i mig
när jag föddes, älskar jag livet.
Älska det sådant det blev mig givet,
det är meningen. Må den bli mig
klar som dagen den tid jag har kvar.
Tro på livet som på en far
enligt de gamla bibelorden:
Ske din vilja! Ske din vilja
med mig efteråt, som på jorden!
Varför grubbla? Varför skilja
myntets rät- och avigsida?
Avigsidan heter lida,
rätsidan, som den hör samman med,
tillvarons glädje och hjärtats fred.
Allt vad jag i livet haft kärt
hägrar för minnet, och jag ler:
Älska och vara till var värt
vad det kostat och ändå mer.
Evighetens och livets mening
är vad vi i förening
skapat, benrangelsman! När jag gått
hädan, skola nya släkten skjuta nya skott.
Älska är att blomma, vissna och bli
till frö.
Älska är att leva för det, som aldrig
kan dö.
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
