Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Av Carl G. Laurin
1I ELS LYHNES moder
satt och drömde om hur
härligt det skulle vara på
sjöns andra strand som
förtonade i blått dis, och till och med den
urprosaiske yankeen Mr. Babbit hade sina
funderingar om en »sagoflicka», vilken
försedd med alla åtminstone jordiska
fullkomligheter besökte honom i hans vakna
drömmar fore insomnandet.
Herr Holger Kruse, hjälten i Christian
Günthers lustspel Äventyrens värld, det
svenska original, som inledde säsongen på
Dramatiska teatern, hade ock någon känsla
av att evig trohet är litet prövande
långvarig. Han hör Bob — familjevännen —
tala om sina små äventyr på jazzteerna, och
så en olycklig dag låta makterna och
författarens lustspelskombination honom bli
svartsjuk på vännen Bob, som inlåses i en
garderob, under det att Holger reser med
kvällståget till Södertälje för att på ett mindre
hotell än Stadshotellet söka avslöja sin
otrogna maka.
Ju hyggligare ett land är, ju enklare
brukar ramen kring dylik extra ordinarie,
kärlekslycka vara. Men om också den
berusande drycken helst bör njutas i ädelt
format glas, så finns det naturligtvis
ingenting som hindrar att man kan få erfara
livets högsta lycka på ett av de mindre
hotellen i Södertälje. Under vännens namn
tar Holger in på Bobs förut beställda rum,
och om ett par minuter gör ej hans lilla
beskedliga fru utan en något äventyrlig
vacker dam med namnet fru Julius sin entré.
Det behövdes ej många minuter ytterligare
för att herr Holger Kruse höll på att göra
sitt intåg i huvudstaden till Äventyrens
värld—la capitale du Pays de Tendre som
man skulle sagt på 1600-talet.
Hade diskussionen mellan det äkta paret
och deras vänner i första akten varit lustig,
så blev det alldeles dråpligt att höra sam-
talet mellan Holger och fru Julius, som
mera älskade äventyret än Bob och som
med ett sammelsurium av erotiska
banaliteter, uppblandade med ett omotiverat »tror
Ni på andar?» på en liten stund fick den
djupt förorättade maken förvandlad till en
vanlig herre med allt vad detta innebär av
svaghet. Han stod just i begrepp att
förklara sig redo till att vilja offra allt —
»kärleken räknar endast med oändligheter»,
säger en stor författare — för att få äga
henne, då hela den skara, som vid ett
dylikt tillfälle i en fars brukar störta in, —
det vill här säga Bob, fru Kruse, som
bägge kommit i bil efter sista nattågets
avgång, herr Julius och hotelltjänstefolket
samt hela Södertälje polisstyrka — fyllde
det lilla rummet. Hade det ej varit nog
med en blygsam poliskonstapel, som stilla
bett om herrskapets namn? Det hade
nämligen kommit till polisens kännedom, att
en av gästerna, herr Kruse, anmält sig
under falskt namn. Och hade det sedan ej
varit tillräckligt med ett »Jösses, dom
kommer i bladet» av hotelljungfrun? Det
behövdes nog ingen hotelse om
polisvaktkontoret, som lät litet otroligt, för att man
skulle få en klar känsla av att herr Kruse
ansåg, att de västanfläktar, i vilka amoriner
fladdrade, hade sopats bort av verklighetens
kalla vind. Nästa dags morgon får man
blicka in i det lilla väl icke grusade men
dock ganska ostädade hemmet. Nu är Holger
lika ivrig att knuffa den fagra fru Julius
tillbaka till hennes make, som han jämnt
tolv timmar förut var att dra henne till
sig. Nu hade han velat betala lika mycket
för att slippa henne som förut för att få
henne. Människohjärtat- är ett illfundigt ting.
Det vill ha strid och frid, lugn och
äventyrets spänning. Det hela slutade som de
flesta skildringar ur äventyrens värld lyckligt.
Bob—herr Torsten Winge var en rätt
bra idiot. Fru Berta Kruse—fröken Jessie
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
