Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
1893 tilldömts, är kanske ej så »realistisk»
som kejsaren då trodde. Hans stycke Den
rätta gavs på Svenska teatern i höst och
blev rätt hårt åtgånget. Mig roade det.
Den äventyrens värld herr Holger Kruse
letade efter i Tälje, fann läderhandlaren
Theophil Schlebusch i drömmen. Han ville
triumfera som konstnär och författare, och
han önskade att hans lilla snälla hustru
skulle ibland vara snillrik, ibland lidelsefull.
I drömmen får han lära sig, att det lugna
läderhandlandet och det stilla
äktenskapliga samlivet med fru Minna voro bäst för
honom, hon var den rätta. Tyvärr var
Schlebusch i herr Gabriel Alws gestalt
något för humorfri, men det var verkligen
ofta lustigt på scenen, då han med fasa i
drömmen såg Minna—fru Brunius triumfera
bland sina älskare, lastbar och lidelsefull,
med fyra herrar på en gång ägnande
hyllning åt var och en av hennes förtjusande
händer och fötter, eller då portvakten
Knörke—herr Arthur Cederborg med
frodig komik och dråpligt chargerat anlete
höll på att skrämma honom vaken. Det
var ett verkningsfullt omformande i
drömmen av den riktige portvakten och hade
någon sorts fantastisk verkan.
Interiören verkade inte riktigt dansk i
Charites porträtt av Einar Christiansen,
men det välbyggda stycket, gjort med
kultur och smak och med naturlig dialog och
väl inpassade lustigheter, talade så mycket
mera om tillkomstlandet Danmark.
Konstnären Anker Lenøe har målat sin
vackra kusin fru Charite Thomander i
halvfigur och naken. Charite, som blivit ledsen
över att Anker, då han målade porträttet,
blev kär i hennes skönhet och ännu mer
i sitt konstverk men ej märkt att hon
älskade honom med sin själ, straffar
honom genom att efter en fest förföra den
nu gifte och lyckligt gifte mannen. Hans
hustru Bodil — så heter hon i den svenska
översättningen, då originalets Gustava torde
ha en olämplig namnkomik i vårt land —
upptäcker förhållandet och reser hem till
sina föräldrar. Charite reser också och
förälskar sig under denna resa på djupaste
allvar i en ung ingenjör, som besvarar
hennes känsla med samma värmegrad. "Vid
återkomsten får ingenjören i Ankers ateljé
se sin fästmös porträtt i halvfigur och
dömer därav med »brackans vanliga råhet»,
Fot, A teler Jæger.
Renée Bj or lin g.
att det måtte varit något mellan Anker
och Charite. Charite förstör då porträttet
och befriar därigenom Anker från den
tvångsföreställning, som fängslade honom
vid sitt mästerverk och vid henne, och
försonar därigenom makan men ej
fästmannen—ingenjören. Uppslaget är psykologiskt
intresseväckande och författarens utveckling
av handlingen fast och klar. Charite—fru
Brunius gjorde skäl för sitt krävande namn
och kunde gott ha varit den tredje chariten
Thalia, ty hon talar och rör sig med ett
övertygande behag. Som fru Bodil Lenøe
var Renée Björling så äkta, så rörande
förtvivlad, så vinnande i sin sanning och
öppenhet, att dygden med den tolkning den här
fick blev minst lika tilltalande som dess rival.
Vendetta betyder på italienska hämnd.
På svenska har betydelsen specialiserat sig
till blodshämnd. Italienaren Sam Benellis
skådespel »La Cena delle Beffe», här de
hårdhänta skämtens aftonmåltid, en
festmåltid där det drevs livsfarligt med ett par
personer, skulle kanske kunna heta helt
enkelt Hämnd, ty en sådan och en
ovanligt grundlig blev styckets resultat.
Den unge florentinaren Giannetto var
»barndomsvän» med Neri. Det vill säga den
senare hade varit hans plågoande från
barnsben. Nu sist hade Neri lagt händerna på
Ginevra, Giannettos älskarinna, låst in henne
i sitt palats och, då Giannetto ville leta reda
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
