Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Shakespeares kvinnor. Av George Gordon. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Shakespeares kvinnor
afton älskar hertig Orsino, Silvia i
Två ungherrar från Verona Valentin,
Portia älskar Bassanio, och vi veta att
de alla bli lyckliga till slut. Men lägg
märke till skillnaden i deras uppförande!
De unga männen äro präktiga ynglingar,
vackra, sorglösa, trogna, men hur mycket
lättare ha de inte för att prata än göra
någonting! Då det verkligen måste
uträttas något, då några svåra lösningar
måste finnas — vem gör det, vem finner
dem? Alltid kvinnan. De unga männen
förefalla alldeles hjälplösa, och medan
de äro upptagna av att vara vackra och
se ut som om de fyllde sin roll värdigt,
göra kvinnorna upp planerna.
Shakespeare är så konsekvent i detta att han
måste ha menat det; och för övrigt tror
jag att åtminstone i vardagslivet detta
kommer sanningen ganska nära. Ett
enkelt exempel: jag vill fråga varje gift
man som läser detta vem det är söm
mest talar om sommarresan, och när
tiden är inne, vem är det som packar?
När handlingen i Shakespeares komedier
rör sig framåt, är det alltid kvinnan
som packar.
Naturligtvis stå de unga männen i
en mycket ogynnsam ställning, ty de
äro alla förälskade. Visserligen äro de
unga flickorna det också, men — och
detta är det andra drag Shakespeare
fastslår — det tycks vara en av gåtorna,
paradoxerna i kvinnans karaktär att
kärleken i regel gör kvinnan icke mindre
utan mera praktisk och snarare ökar än
minskar hennes omdömesskärpa och
beslutsamhet. Jag behöver knappast erinra
om hur olika naturen i detta avseende
har förfarit med männen! Ty det har
blivit förordnat av naturen att ju mera
förälskad en ung man är, desto dummare
och mera opraktisk skall han bli: ett
faktum som är nogsamt bekant för
Shakespeares hjältinnor och för alla andra
kvinnor också.
Gå till vilken som helst av
Shakespeares komedier, från den första till den
sista: alltid är det kvinnorna som hålla
huvudet klart och föra saken till slut.
Jag vill taga ett exempel bland många,
Portia, denna välkända och mycket
Shake-spearska unga dam, och så å andra sidan
de venezianska unga herrarna,
hennesbundsförvanter. Vilka klåpare de alla äro
i jämförelse med henne! De ha bara
företagsamhet nog för att råka i
klammeri, men inte tillräckligt för att. komma
ur det igen, och hon behandlar dem
alla som odygdiga barn, såsom de också
förtjäna. De äro manligt pompösa
naturligtvis, de ha sina ståtliga attityder och
sina storslagna idéer. Låt mig erinra om
historien. Unge Bassanio, utan ett öre
på fickan och förälskad i Portia, lånar
penningarna till sin utrustning av sin vän
Antonio, vilken i sin tur, eftersom tiderna
äro dåliga, har lånat dem av juden
Shylock på mycket underliga villkor.
Allt går bra, Bassanio blir Portias make.
Då kommer underrättelsen att Antonia
har blivit häktad och kommit i livsfara
genom lånetransaktionen. Bassanio är en
god människa. Han rusar tillbaka till
Venedig mitt i smekmånaden och är
närvarande i domsalen vid förhöret. Han
har alltså någon plan att rädda sin vän?
Han har någon nyttig vink att giva,
någonting praktiskt att föreslå? Tvärtom.
Han vet lika litet om praktiska utvägar
som ett nyfött barn. Han är endast fylld
av de ädlaste impulser — till exempel
denna:
Antonio, jag har en maka fått,
som är mig kärare än själva livet;
men själva livet, hustrun, hela världen
är ingenting för mig emot ditt liv:
Jag ville mista allt, uppoffra allt
åt denna djävul, för att rädda dig.
Detta är ju en mycket vacker känsla,
underbart uttryckt - och så effektiv!
För att rädda sin vän från juden, vilken
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
