Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Edvard Lehmann. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvard Lehmann
bli att sätta kikaren för ögonen och
hämta en historisk bok från hyllan. Det
kunde nästan vara en smula
självbiografiskt, då Lehmann i en uppsats om
Car-lyle talar om denne mans förhållande
till sin tids dagslitterater: »Han hade en
synkrets öppen långt utöver land och
rike, långt utöver tid och släkt, som
dessa män, upptagna av sin samtids
problem, inte kunde följa eller fylla». Han
log, då han på sin tid fick höra av det
tongivande Köpenhamn, att »nu skulle
den högsta kulturen bestå i att läsa franska
romaner». Det är naturligt för honom
att kasta sig in i en diskussion med
orden: »For det förste kunde man jo
åbne et bredere Perspektiv ...»
Den centrala vetenskapen inom
humaniora bör sägas vara religionsforskningen,
ty den gränsar i lika mån till historia,
filosofi och dikt och tar därjämte
språkkunskapen i sin tjänst. I den ha alla
strömmarna av Lehmanns humanistiska
intressen funnit sitt naturliga utlopp.
Också hans personliga religiositet har
väl i någon mån sin bakgrund i hans
förtrolighet med skilda tiders
åskådningar. Det är inte lätt för den djupt
historiskt bildade att vara helt och hållet
irreligiös, ty han vet att sådant inte är
naturligt för den varelse, som bär
namnet människa.
Att få ett grepp om arten av denna
centrala sensation i Edv. Lehmanns
världsåskådning faller sig emellertid inte
särskilt lätt, och essayisten får vid försöken
att karakterisera den mer än en gång
trösta sig med Fausts: Ich habe keinen
Namen dafür. »Jag kan med säkerhet
inrangera min hjärna bland dem som äro
immuna för formella bestämningar»
förklarar Lehmann med någon
självunderskattning i ett tal till unga teologer, och
Fot, J. Petersen & Sön, Köbenhavn.
Edv. Lehmann.
Ungdomsporträtt.
med formella bestämningar menar han
överhuvud taget varje begreppsmässig fattning
av trons innehåll. Det är
schleiermacheri-anskt och ligger således sedan länge i
tiden, men Lehmann har liksom med en
särskild personlig ömtålighet avvärjt varje
fordran på att precisera något som skulle
kunna kallas en distinkt »lära». Det
förefaller som om han skulle betrakta grälen
om Gud och odödligheten såsom
oväsentliga och en smula barnsliga. Det är det
»personligt brukbara» inom religionen
det kommer an på, anser han med James,
pragmatisten. Han kallar sig för
protestant, och protestantism, säger han med
de extremaste ord han har uttalat, Ȋr
icke endast detta: ingen auktoritet att
börja med, utan också detta: intet
resultat att sluta med».
Detta är icke en »ståndpunkternas»
utan en »synpunkternas» religiositet, och
i sitt centrala religionshistoriska arbete
har Lehmann grävt ut dessa motsatser.
Han kallar dem och boken för Stället
och vägen. Den är ett odisputabelt stort
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
