Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sv ens k a nov e lie r
Av Algot Werin
Ö WENSKÖLDSKA RINGEN
och Flickafi i frack heta två små
. _ volymer av Selma Lagerlöf och
Hjalmar Bergman, i samma nätta
format och prydliga utstyrsel som Nordiskt
Bibliotek på sin tid ägde. Under Selma
Lagerlöfs namn läser man på titelbladet:
En av de aderton i Svenska akademien.
Det är veterligen första gången på länge
den förnäma titeln kommit till dylik
användning, och det väcker reflexioner.
Svenska akademien är på väg att bli en populär
institution. Annonsera inte tidningarna,
alltifrån Svenska Dagbladet till Idun och
Veckojournalen — kanske till och med Allt för
alla —• att de ha så och så många
medlemmar av akademien i sina
medarbetarestaber! Visserligen grymtas det varje år
om att den låtit ett Nobelpris hamna i orätt
land och hos ovärdig person. Men det visar
endast hur högt man sätter denna vittra
domstol, hur stora anspråk man har på den.
Ser det inte ibland ut som om man trodde
att den var ett ofelbart väsen, under det
att den ju verkligen är en månghövdad
församling, icke alldeles utan naturliga
mänskliga brister. Tiderna ha förändrats. För
cirka femton år sedan hände det att en
litterär skolpojksförening sände ett
hyllningstelegram till den store varnaren Sven
Hedin, och att en yngling i missnöje
häröver protesterade i en lokaltidning.
Protesten mynnade ut i en, som ynglingen
tyckte, fyndig och mördande fras om att
Hedins litterära förtjänster möjligen i sinom
tid skulle rendera honom en stol i Svenska
akademien, men att de inte berättigade till
en hyllning av föreningen i fråga. Så tänkte
på den tiden en någorlunda radikalt sinnad
genomsnittsgymnasist, med 8o-talskritiken i
minnet. Man får anta att han suckande
och under ovilja skulle ha vänt bladet med
den ominösa titeln, om det givits honom
tillfälle att läsa Löwensköldska ringen. Nu
är det tydligen annorlunda, ty
tidningsutgivare och förläggare veta i allmänhet vad
de göra och var opinionen är tillstädes.
Men detta var helt vid sidan av saken.
Selma Lagerlöf har berättat en ny saga.
Det är en spökhistoria från det gamla
Värmland, förtald vid kvällsbrasorna för
generation efter generation, ända tills den
nu fått diktens fullare liv och innebörd.
Den handlar om en otymplig men kostbar
signetring, som Karl den tolfte skänkte
jämte Hedeby gård åt generalen Bengt
Löwensköld i gengäld för tappra tjänster,
och som denne var så fäst vid, att han
tog den med sig i graven. När den ringen
en natt rövades av ett bondfolk i socknen,
man och hustru, började en lång kedja av
brott och olyckor. Det är om syndafallet
Selma Lagerlöf berättar, om tvenne
hederliga människor, som plötsligt gripas av en
ond dämon; kvinnan lockar och leder, och
mannen begår ogärningen. Därmed är
olyckan över dem, deras gård brinner ner
samma natt som ringen stjäles, boskapen
dör eller rives av vilddjur, frosten härjar
på åkrarna, och kvinnan går till slut i sjön,
förtvivlad över generalens, Starke-Bengts,
förföljelse. På dödsbädden biktar mannen
sitt brott för prosten och lämnar åt honom
ringen att återställas till ägaren. Men den
dödes son, Ingelbert, som i hemlighet
lyssnat till bikten, rövar den från prosten, när
denne är på hemväg, och flyr med den
olycksaliga dyrgripen. Då han på vägen
möter trenne män från socknen, tar han
den ene för att vara generalen, som
kommer för att återfordra sin egendom, och
slagen av skräck faller han död till marken.
Selma Lagerlöf: Löwensköldska ringen. Stockholm, Albert Bonnier.
Hjalmar Bergman: Flickan i frack. Stockholm, Albert Bonnier.
474
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
