Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Klas Fåhræus. Av Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas Fåhræus
Först när Fåhræus berör det personliga
i konsten, får han tillfälle att visa den fulla
styrkan av sin egenart och livserfarenhet.
Det må nu gälla kollektiva personligheter,
som i den inspirerade essayen över
kinesiskt måleri eller den utmärkta översikten
av den danska konstutställningen hos
Lilje-valchs 1919 eller i skildringen av enskilda
individualiteter. Här får han helt bruk för
sin psykologiska skärpa och sitt
konstförstånd. Mest hemmastadd är Fåhræus helt
visst i sin egen generations svenska
måleri. Han kan här bygga på förstahands
erfarenheter som få svenska kritici. Men
även då det gäller danskt och franskt
måleri röjer han en insikt av mindre vanligt
djup.
Påfallande i hans skildring av de
enskilda konstnärerna är det kritiska greppet
om ämnet. Även gent emot konstnärer,
som han stått i ett nära personligt
förhållande till, får han tillräcklig distans för
att vinna överblick. Hans intresse sprider
sig ej på anekdotiska smådrag. Brukar han
någon enstaka gång i sin framställning ett
personligt minne om en konstnär, är det
för att belysa hans skapande egenart eller
förklara händelseförloppet i hans
utveckling. Detta slags vänkritik är inte heller
av enbart beundrande hållning, författarens
intresse för det individuella riktar sig
både till drivande och hämmande makter i
hans hjältars kamp om sig själva. Valet
av ämne för de här samlade monografierna
har ju till en viss grad varit betingat av
yttre tillfällighet. Man får kanske därför
inte helt döma författarens ställning till sin
samtids konst efter detta, trots att vi här
möta några av de märkligaste
personligheterna, en Ernst Josephson, en Cézanne,
en Manet, en Zorn. Man misstar sig dock
ej på den beundrande värme, som känns
under den i form så lidelsefria skildringen
av Josephsons utveckling, lika litet som på
den utomordentligt starka uppskattning, som
bär upp den mästerliga lilla monografien
över Karl Isaksson.
Som helhet torde Fåhræus’ nya bok få
betraktas som ett märkligt bidrag till svensk
konstkritik. Inte blott därför att den
bjuder oss en samling ovanligt haltfulla
studier över de stora individuella makterna
i modernt måleri. »Konstkritiska studier»
ge oss också en personlig syntes av ett
estetiskt bildningsarbete, som även i större
kulturförhållanden än våra svenska skulle
äga rätt till intresse utöver de
fackbilda-des krets.
K tian-yin. Stenskulptur från W e y - p e r i o d e n.
I Klas Fåhræus’ ostasiatiska samling.
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
