Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Breve fra Strindberg 1888—1891. Meddelte af I. C. Normann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor skådespelerska efter hvad jag kunde
se, hvilket tröstar mig då jag vet att
Ni har familjesorger.
Men kan Ni hindra företagets
uppskjutande genom att förmå Wied spela
— så gör det.
Wied är utmärkt! Det är mer än
rutinerad skådespelare — det är buret af en
intelligent sympatisk personlighet.
Säg honom att han ej får bringa
oss i olycka för en nycks skull eller sårad
stolthet. Och faller vi så kommer ej
hans pjes fram, och då har han ej
undvikit det han fruktade.
Om jag säger Er att min familj går i
ekonomiskt qvaf, då vi offrat allt på detta
teaterföretag under tre månader och någon
vinst ej blir på första representationen
då teater, kläder, dekorationer, plakater,
annonser sluka allt — så inser Ni hvilken
ryslig otjenst och skada Wied gör oss!
Är han nervös, kan han komma ut på
landet. Men han får ej störta menskor i
radikal olycka för ett infalls skull; och
hur skall han vilja begära den tjensten
af mig efteråt att jag skall riskera
ytterligare på hans pjes då han störtat mig!
Ställ till rätta hvad göras kan, mottag
min hjertliga tack, var vid godt mod,
ty Ni kan ej misslyckas, och hoppas det
bästa!
Eder vän
August Strindberg.
Holte d. 25 Febr. 1889.
Det var Nervøsitet, der fik Wied (Adolf i
»Kreditorer») til at strejke. Men han havde det
aabenbart som visse Feltherrer, der umiddelbart
før Slaget er Koldblodigheden selv. Paa
Forestillingsaftenen indfandt han sig et Par
Minutter før Tæppets Opgang, lod Damerne
sætte sig rødt paa Kinderne, satte Moustachen
fast og gik i sit daglige Tøj lige ind paa Scenen.
Kära Fröken Larsen,
Sedan jag sofvit ut efter stadsresan
tänker jag det kunde ha intresserat Er
höra mera detaljeradt om Era
betingelser som skådespelerska såsom jag kunde
uppfatta det i den dåliga belysningen
hvilken stundtals förfalskade dragen.
Er figur är utmärkt vacker, men ni skall
kanske ej gå bredbent och så mycket
utåt med fötterna. Första scenen med
Gustaf var mycket bra, er plastik högst
smakfull när ni stod bakom soffan. Ert
ansigte som ej anses vackert, är
förträffligt på scenen, emedan ni har stora drag,
hvilka synas och på afstånd
sammansmälta; Era ögon äro talande, och Ni
förstod väl att så ofta som möjligt rikta
dem utåt publiken — en sak Ni aldrig
bör glömma — dock icke högre än strax
under första raden (balkongen?). Er röst
är stark, klingande och röjer en
intelligent person och en sympatisk. Ni säger
alla replikerna bra; Ni eger alla nyanser
i röstmedlen, från det allvarliga till det
lekande; Ni skrattar mästerligt och det
lyser opp Ert ansigte att le — äfven
och helst när ni visar tänderna något.
I de starkare och upprörda momenten
kanske ni ej får se fullt så grym ut, ty
det misskläder, och håll åtminstone ögonen
utåt publiken — uttrycken af sorg eller
vrede få lätt utseendet af illamående.
Försök att variera med armarnas poser —
icke låta dem hänga raka utmed sidorna
alltför länge.
I scenen med Adolf på soffan, der han
bland annat säger: då dör jag, bör ni
samla ihop Er person och icke sitta fullt
så vårdslöst (negligemment).
Jag föreslår här, att vi stryka orden:
»i tal» i repliken: »Är han blyg?» och
svaret blir således endast: »Åh ja —».
(Wied var storartad när han säger:
»Hvad har du nu gjort för ondt efter
som du kysser mig?»).
Detta är hvad jag nu kan säga!
Om ni går åt tragedien (den gamla)
eller komedien, vet jag ej. Möjligen gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
