Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Sekelskiftets finlandssvenska skalder. Av Gunnar Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sekelskiftets fin la n dssvenska skalder
bok söker han sig in mot dessa sitt
väsens innersta ursprungskällor, mot
naturen och mot Gud. Ty ensam bland
alla sina samtida skalder har Tegengren
en positiv religiös tro. När han skriver
en dikt »Mitt fosterland» är det saliga
himmelsängder han tänker på, där
fridspalmen reser sin krona och källan söver
den hugsvalade själen till ro — icke det
jordiska fädernesland, där split och ofrid
råda. Och då han vänder sin blick upp
mot himlens rymder kan hans dikt få
en fyllig, stark psalmklang:
Jag vill vaka i bön, — kanske att en fläkt
av Guds ande i natt mig når.
Den själ, som bar kyssts av hans andedräkt,
ej längre i mörker går.
Hon stiger vid morgonstjärnornas sång
och skogarnas orgelbrus
som en lärka ur dalens skugga och tvång
mot rymdernas växande ljus.
Sist bland dessa skalder debuterade
Bertel Gripenberg, också till åren den
yngste av dem, två år yngre än Mörne.
Han tillhör en gammal militär- och
godsägarsläkt, och man är böjd att — med
honom själv — tillmäta släktarvet en
betydande andel i hans personlighet.
Det var temperament och fart i hans
förstlingsbok långt mer än i någon av
de andras, och ett temperament som
starkt avstack mot våra finländska
traditioner. Det var en lågande ungdomlig
njutningslystnad och sensualism, det var
granna, brinnande färger och en
lidelsefull dyrkan av ögonblicket. Allt detta
frapperade så mycket mer genom
kontrasten till den tunga, grå atmosfär, som
då låg över landet. Främst var denna
ton naturligtvis ett utslag av Gripenbergs
individuella lynne. Men därbakom låg
kanske också något av medvetet och
omedvetet trots mot tungsinnet, som annars
tryckte sinnena. Hans dikt förverkligade
något av det som legat bakom kärleken till
J
akob Tegengren.
Frödings Xenofondikt — viljan att bära
huvudet upprätt och glädje i sinnet, trots
allt som drabbade oss och allt som
hotade oss. Mot det, som ville förlama
livsviljan och ingjuta missmod, satte vi
viljan att leva vårt liv så rikt som
möjligt, i njutning och i arbete, var och en
efter sin natur — färdiga att sedan, när
stunden kam, gå till den strid, som
kallade oss. Något sådant ligger bakom en
av dikterna i Gripenbergs första
samling, »Skärseld»:
När drömmarna skingrats och dagen står
och kräver mandomens gärning,
då sliter jag festens krans från mitt hår
och kastar på nytt min tärning.
Se, den som har brunnit i brännhet brand,
han lämnar slagget i elden —
med luttrat hjärta och hårdnad hand
han lämnar lustarnas välden.
Beredd på den stormflod, som komma skall
när dårskapens lek är övad,
mot farans famntag och kampens kall
han träder härdad och prövad.
Och om han ofta, alltför ofta i sina
dikter åkallar stormen och elden, så är det
585
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
