Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Den nutida irländska diktningens renässans. Av Robert Lynd. Översättning från författarens manuskript av Erik Palmstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nutida irländska diktningens renässans
George Russel (A. E.), O Ij e målning av John B. Yeats.
var icke någon skald, men han gav sina
landsmän en Helig skrift på prosa om deras
egen historia, vari detta heroiska skede
lyste såsom en härlig gryning, bådande en
strålande dag. Den irländska ungdomen
anammade hans skrift såsom ett Gammalt
Testamente om den irländska rasen. Det
bör likväl sägas att det snarare var om
sagans gestalter han skrev än om de
historiens verkliga hjältar, vilka senare kommo
att utöva det största inflytandet på den
litterära fantasien. Med honom återvände
emellertid halvgudarna från landsflykten.
Ungefär vid samma tid började Douglas
Hyde, som var son av en protestantisk
präst i västra Irland, att gräva i den
irländska litteraturens skattegömmor. På grund
av ett svårt anfall av mässling hade han
som barn tagits från skolan, och han
tillbragte i följd härav större delen av sin
ungdom ute på landet, samspråkande med
bönderna på deras eget språk och
lyssnande till deras berättelser, sägner och.
sånger. Hans »Connachts kärleksvisor» är
det mest betydande arbete på irländsk vers,
som hittills blivit översatt till engelska.
Han grundade också »The Gaelic League»
i syfte att bevara det irländska språket
från att dö ut och för att återge detsamma
rangplatsen såsom nationalspråk.
De två mest dominerande gestalterna i
den irländska litteraturen, W. B. Yeats
och George Russel, som skriver under
pseudonymen »A. E.»t sveptes med av
denna litterära renässansluft. Ingen av dem
förstod likväl irländska eller brydde sig
om att lära detta språk. Båda tillhörde den
protestantiska minoriteten, men likafullt ha
de förmått att med gemensamma
ansträngningar göra Dublin — ej London — till
Irlands litterära huvudstad. De möttes fcr
första gången i en målarskola, ty »A. E.»
643
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
