Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Striden mellan grodorna och mössen. Översatt från grekiskan av Elof Hellquist. Med teckningar av Th. Kittelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid snokar han upp den håla, där nyss jag har dolt mig.i
[Rättika äter jag ej, ej kål och gurkor ej heller,
ej selleri jag förtär, ej heller den grönskande purjon:
föda är dylikt för Er, som haven Er hemvist i träsket.]
Härtill han log, Physignathos, milt och mälte till gensvar:
’Kors, vad du skrävlar om magen, min vän. Men märk, att vi även
äga en mängd av de skönaste ting så på land som i träsket.
Se, oss grodor Kronion beskärt två sätt för vår levnad,
dels att hoppa på land och dels att oss dölja i vattnet
(alltså i två element har han gett oss att välja vår bostad).
Önskar du detta få se, så går det helt lätt och behändigt.
Alltså: stig upp på min rygg, grip tag, att du ej må gå under,
så skall du, glad i din håg, snart stå med din fot i min boning.’
Så han talte och ryggen bjöd fram, men hastigt den andre
hoppade upp helt lätt och tog fatt i hans slemmiga nacke.
Först i sitt sinne han gladdes, då stränderna nära han skönjde,
njöt av Physignathos’ simning, men sen, då den purprade vågen
skummade vilt kring hans kropp, då fällde han ymniga tårar.
Fåfängt ångrade nu han sin färd och slet sig i håren,
runt kring hans buk han fötterna knep; men ovan att simma
satt han med bultande hjärta och längtade åter till stranden,
gnydde och stönade svårt, av en isande fasa betagen.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
