Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Två elegier av Tibullus. Från latinet av Ivar Harrie - Ibitis Aegaeas...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ ELEGIER AV TIBULLUS
Från latinet av IVAR HARRIE
I B I TI S A E G A E A S ...
(Tibulli lib. I, carmen 3)
Utan mig skall Ert skepp snart klyva Aegeiska böljor,
— glömmen, kamrater, mig ej, glöm ej, Messalla, din vän! —
Sjuk jag ligger i främmande land, på phaeacernas kuster:
skona mig, svarta Död! Bort med din giriga hand!
Skona mig, dystra Död — ack, unna min sörjande moder
att från bålet sin sons aska ta ömt i förvar,
unna min syster att stoftet begjuta med syriska salvor
och vid min öppnade grav gråta med utslaget hår,
unna mig Delia — ack när jag for från Rom och från henne,
var hon så ivrig att först gudarna fråga till råds:
ej blott en gång, men tre, lät hon lotterna skakas i urnan,
trenne gånger föll ut lyckans och hemkomstens lott.
Varslen lovade gott: men likväl min flicka beständigt
grät och med tårfylld blick följde den älskades väg.
Klent var det stöd jag gav: resfärdig stod jag, men sökte
ivrigt ett svepskäl att än unna oss båda en frist.
Än jag skyllde på fåglarnas flykt, än skrämde mig varsel,
än höll Saturnus’ dag, judarnas sabbat, mig kvar.
Ack, hur ofta, när timmen omsider slog för min avfärd,
låddes jag — varslet är ont — snava i själva min dörr!
Ingen må djärvas att resa sin kos mot Kärlekens vilja:
uppenbarligt hans färd kränker en guds majestät.
Delia, säg, vad båtar mig nu din Isis, vad båtar
kopparcymbalen, som titt ekat för slag av din hand?
Är din fromhet förspilld? Dina tvagningar minns jag, jag minnes
Isis’ fest, då jag ej tilläts att dela din bädd.
Hjälp mig för Delias skull, gudinna — jag vet Du kan hjälpa:
vittnesbörd om Din hjälp smycka Ditt tempel i mängd.
Då skall min flicka till fullo betala vår skuld till Din godhet:
svept i vitaste lin vakar hon fromt vid Din dörr,
sjunger med upplöst hår Ditt lov två gånger om dagen —
stolt och fager hon står mitt i egypternas hop . . .
Ack att åter få hälsa mitt hem, mina fäders Penater,
bringa min gammaldags Lar månatlig rökelsegärd!
Säll var de dödliges ätt, så länge Saturnus var konung,
innan böljor och jord frestat till äventyrsfärd.
Furutimrade skepp ej trotsade blånande vågor,
seglen ej ännu sin famn bjödo åt vindarnas lek,
skepparen sökte ej än sin bärgning på vida seglatser,
ännu ej utländskt kram lastats på dignande stäv,
471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
