Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Eugène Delacrox. Av Paul Jamot. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eugene Delacroix
Den 28 juli 1 8j o. 1 83 1.
Musée du Louvre.
Michel Angelo tänkte på samma sätt.
Delacroix uttalar icke mycket större
tillfredsställelse i sin dagbok. Den store
mannen räknar nämligen icke många
likar i sin samtid — och hur vore det
också möjligt? Hans likar leva blott i det
förflutna eller i framtiden.
Delacroix, vilken inför sina samtida
stod som en vildsint revolutionär och en
föraktare av alla regler, var tvärtom en
återupprättare av den verkligt klassiska
ordningen. Hans livsuppgift var att
återknyta den franska skolans tradition, att
slå en bro över den grav som Davids
in-transigenta förnyelse hade grävt. —
Delacroix stadfäste ånyo i Frankrike
konstens sanna lagar: friheten i
kompositionen, teckningens uttrycksfullhet och spon-
tana skapande. Glansen, harmonien,
färgrikedomen, penselföringens elegans. I
denna mening kan man, utan att vara
paradoxal, säga, att han är mera klassisk än
David, till och med mera än de davidska
teoriernas arvtagare Ingres, hur mycket
än Källans och Det turkiska badets
målare tillfört dessa av ökad lidelse och
genialitet. Den davidska revolutionen var
en brytning. Delacroix reparerar breschen,
bygger upp ruinen, gör av den ett ädelt,
strålande och luftigt hus, där den levande
konsten får skydd under en lång
tidsföljd, och där de mest självständiga av
förnyarna skola finna de bästa
stödjepunkter för nya strävanden uppåt.
Man kan emellertid icke förneka att
det i den omgivande romantiken fanns
5«5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
