Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Anders de Wahl. Till 60-årsdagen. Av Helge Wahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders de Wahl
l:ot. A tf ti fr Ja ger.
Per Gynt. 192J.
det största beröm man kan få — fast det
retar en.
När denna natur, såsom hos Anders de
Wahl, rymmer fonder av känsla och
medkänsla, av människouppfattning och
livsintuition, när den för sitt konstnärliga
skapande har till sitt förfogande en fantasi av
sällsynt rikedom och räckvidd, ett temperament
tändande och starkt som få och en entusiasm
för vilken det stora alltjämt reser sig lika
högt i höjden, det tragiska alltjämt är lika
uppskakande och det löjliga alltjämt lika
komiskt, som stannar inför ett diktat
människoöde med samma sinnets mottaglighet som
inför ett ur livet — då förefinnas ju
grundbetingelserna för det sceniska geniet.
När allt detta så förenas av den
suggestiva inlevelsen i en stor diktens gestalt, buren
av en under årens lopp till fulländning
mognad teknik, då skapas det stora sceniska
konstverket.
Och när Anders de Wahls gärning en
gång skall sammanfattas och dömas blir det
förvisso de monumentala gestalterna som bli
huvudvittnen.
Vad de ha att vittna om, är konsten att på
scenen ge även det mest sublima sanning och
äkthet, att genomleva de stora, förtärande li-
delserna och lidandena, så att de gripa och
skaka, att i en liten seen avslöja det sprödaste,
mest ogripbara i mänsklig psyke, att för vår
syn locka fram sagans och poesiens
verklighetsfrämmande skönhet.
Om man som motsats till detta ställer
fram förmågan att med nästan pojkaktig
lös-släppthet gå upp i ett raljeri eller att med
ironiens och intelligensens skärpa plocka
fram det löjliga och futtiga hos en
vardagstyp, får man en föreställning om vidden av
det konstens rike, där Anders de Wahl är
härskare.
Följer man skådespelarens nu nära
fvrtio-åriga bana företer den en konsekvent och
målmedveten utveckling.
Personlighetshävdandet tyckes från början
ha varit framträdande — först naturligtvis
tämligen omedvetet. Det gäller ännu så länge
att framför allt finna sig till rätta i de
skiftande uppgifterna — under sitt första
teater-år hos August Lindberg spelade den unge
skådespelarén både operett, fars och
skådespel. Och man kan icke klart skilja en
medveten strävan att föra fram en ny
formgivning från symtomen av en bristfällig
teknik.
Men några rader av en recension från Gö-
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
