- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
111

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rembrandts son.
Dekoration av Jolin Ericsson.

Från Stockholms teatrar

Av Carl G. Laurin

RIK IVETTERGREN har med
hösten 1928 börjat sin regering i det
vita marmorpalatset vid Nvbron.
Med teaterfolket för den dramatiska
konsten är, förmodar jag, hans valspråk. Den
kringsynthet, den energi och den fina smak,
som utmärker honom, gör att man kan
hoppas, att hans regeringstid skall få samma
namn som det nuvarande japanska historiska
avsnittet Meiji, d. .v. s. lysande frid eller
upplyst styrelse.

Äran är ju ett skal, en bräcklig och ihålig
tingest, men det är roligt att ha den ändå,
det är ett som är säkert, skriver Albert
Engström, och så tänka väl de som ge sig till
teaterdirektörer, men Arnold Bennett tyckes
ej alldeles vara av samma mening, tv ban lå-

ter hjälten i sin dramatiserade roman,
fantasikomedien Ryktbarhet, skapa sig ett alibi och
låta sin betjänt få begravas i hans namn och
ställe, och det till och med i själva
Westminster Abbey. Han var dock ej så rädd för
hyllning som skalden och målaren Rossetti,
vilken lade ner sina otryckta dikter i sin hustrus
kista, ty Ilam Carve lade icke ner sina
målningar i betjäntens. Men, frågar man sig,
skulle det här i Stockholm varit möjligt att
t. ex. Grünewald kunnat övertyga
publiken på Operakällaren, att han egentligen var
begravd. Alen det hela var ju en
fantasikomedi. Jag undrar, om t. o. m. en Degas skulle
ha kunnat vara så alldeles egocentrisk, att
ban låtit bli att visa någon något han målat,
d. v. s. målat alldeles för sig själv och ej ens
fått höra, att han målat bättre förut eller att
han nu var en uomo finito. Kritiken och
publiken tyckte, att stycket var för långt. För

I I I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free