Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ny teaterlitteratur. Av Gösta M. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny te at er litter a tur
Av Gösta M. Bergman
o
OM UTGÅNGSPUNKT för en
översikt över årets teaterlitteratur
förtjänar med rätta sättas det
ståtliga verk över ämnet commedia
dell’arte, som intendenten vid Drottningholms
teatermuseum Agne Beijer nyligen
tillsammans med fransmannen P. L. Duchartre i
Paris publicerat. Några insatser från svenskt
håll i den unga teaterhistoriska vetenskapen
äro vi ej bortskämda med, och vi ha därför
desto större anledning till tacksamhet mot en
forskare, som på detta vetenskapliga område
i vårt land utför ett pioniärarbete, och som
drager fram och gör även för en utländsk
publik tillgängliga skatter av det största
teaterhistoriska intresse. Agne Beijer har med
sitt nyutgivna arbete givit den internationella
forskningen värdefulla bidrag till kunskapen
om den gamla Harlekinkomedien. Det är en
serie franska kopparstick och träsnitt från
slutet av 1500-talet, som Nationalmuseum
deponerat i Drottningholms teatermuseum och
som ge oss en autentisk bild av
commedia-dell-arte-föreställningar sådana de voro på
denna tid. Dessa blad ha så mycket större in-
tresse som några äldre avbildningar ej äro
kända. Att dessa gravyrer hamnat i vårt land
ha vi som i så många andra fall att tacka
Carl Gustav Tessin för, som förvärvade dem i
Frankrike 1742, troligtvis på prins de
Carig-nans auktion. Om man vill följa deras historia
längre tillbaka i tiden, får man i Agne
Beijers upplysande text reda på att de tidigare
tillhört den stora teatersamling i Paris, som
ägdes av musikern hos Ludvig XIV Fossard,
efter vilken samlingen fått sitt namn.1
För teaterhistorien har formen
commedia-dell-arte varit en svårlöst gåta. Vi känna till
den, då den plötsligt på 1500-talet blir
populär i Italien och då den senare breder ut
sig över hela Europa erövrande det ena
landet efter det andra, överallt av såväl borgare
som adel mottagen med samma entusiasm och
jubel. Vi känna alltså till den som ett
fullbordat faktum, medan däremot dess
uppkomsthistoria ligger i ett dunkel, som ej gått
och kanske ej går att skingra, då
teaterforskaren i detta fall än mer än i andra mås-
1 Se härom Commedia dell’arte av Agne Beijer,
i denna årgång sid. 71.
Agne Beijer & P. L. Duchartre: Recueil de flusieurs fragments des premieres comédies italiennes–.
Paris 1928.
Gregor u. Fülöp-Millek: Das russische Theater. Almathea-Verlag. Wien 1928.
Julius Bab: Das Theater der Gegenwart. Weber. Leipzig 1928.
Carl G. Laurin: Ros och ris, 4:e saml. P. A. Norstedt o. Söner. 1928.
Sven Stäl: Levande ögonblick. Svenska Andelsförlaget 1928.
Albert Ranft: Memoarer, l:a delen. P. A. Norstedt o. Söner 1928.
Gösta Ekman: Den tänkande August. Alb. Bonnier 1928.
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
