Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Louis Sparre som etsare. Av Gunnar Jungmarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gamla sjöbodar, Borgå. 1904..
Louis Sparre som etsare
Av Gunnar Jungmarker
EGREPPET svensk grafik är
för många — alltför många! —
synonymt med Zorns etsningar;
men man tycker sig iakttaga, att
publikintresset, från att ha gällt endast dem,
är på väg att utvidgas till att omfatta allt
större områden av vår grafiska alstring. Ty
ett »stort namn» av internationell klang har
ej bara förmågan att uppsluka publikintresse,
på längre sikt utgör det vanligen en god
reklam för kollegerna. Dessutom verkar det
stimulerande direkt på dessa, n. b. om bakom
det stora namnet verkligen står en stor
konstnär.
Vad greve Sparre beträffar, så berättar
han själv, hur just bekantskapen med Zorn
först väckte hans lust att få pröva etsningens
möjligheter. Han bad honom om
undervisning i teknikens grunder och fick bevittna,
hur denne etsnålens trollkarl med sin kända
improvisatoriska nonchalans lekte fram en
bild på den preparerade plåten, lät den
»koka» i syrebadet en stund och inte långt
därefter hos tryckaren kunde avhämta ett
blad, som kanske senare skulle eftertraktas
av alla samlare.
Så gick greve Sparre till sitt första
försök, det var 1896, och ban kände väl, liksom
åtminstone alla nybörjare, spänning och ett
visst ansvar när det gällde att sätta första
linjen på en blank plåt. Som motiv valde han
sin tavla »Söndagsvila», målad i Finland och
utställd på Salongen 1891. Den framställer
en finsk bonde, som sitter på sin förstukvist
632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
