Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Sonja Kovalevskys författarskap. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gurli Linder
däst Turgenjev, Dostojevski och Tolstoi
kända i utlandet. Men en ryss kan ej nämna
ett av dessa namn, säger hon, utan att hela
sjustjärnan träder fram för hans tanke,
således även Nekrasov, Gontscharov, fru
Kre-stovski och Saltykov. Att den sistnämnde,
liksom Rabelais, är ganska otillgänglig för
utlänningar, förklarar Sonja bero på att han
är satiriker. »Tårarna äro sig överallt lika,
men varje folk har sitt särskilda sätt att le.»
Dessutom hade Saltykov, som i sin
berömda journalistiska verksamhet alltid måste
tänka på censorns röda penna, utbildat ett
»Esopus-språk», som endast ryssar kunna
uttyda. Hans förnämsta verk är Familjen
Golovlef, som liknats vid Zolas romancykel
Les Rougon-Macquart. Själv son till en rik
godsägare, som härskade över flera tusen
själar, hade han stor erfarenhet av och
många avskyvärda minnen från livegenskapens
blomstringstid. Det är dessa som bilda
underlaget för hans stora roman. Men under
det att hans samtida, Turgenjev och andra,
framställt böndernas hårda lott har Saltykov
analyserat livegenskapens fördärvliga och
förnedrande inflytande över herrarna själva.
Arvgodset, som så girigt eftertraktas av alla
familjen Golovlefs medlemmar, blir dem till
förbannelse. Släkte efter släkte går under
inom det fördömda husets väggar och sluta
sina dagar genom självmord, i vansinne eller
i delirium. Sonja Kovalevsky berättar
Salty-kovs historia och ger en ingående analys av
hans författarskap. »Han ensam
representerade vad som mest av allt fattas i Ryssland: en
fullt självständig presskritik.»
Det sista kapitlet i Sonja Kovalevskys
posthumt utgivna bok är av intresse för oss
svenskar, särskilt sett i belysningen av den
mellanliggande utvecklingen. Det heter
Intryck från Sverige. Brev till en okänd
redaktion. Hon börjar med att som ett för oss
nationellt karaktärsdrag framhålla hänsynen
till den allmänna meningen. »Först sedan jag
kommit hit till Stockholm har tillvaron av
denna hittills för mig mytiska gudomlighet
blivit en verklighet för mig.» Hon konstaterar
viljan till samband mellan teori och praktik,
ett karaktärsdrag egendomligt för den
germanska rasen men främmande för den
slaviska. Särskilt svensken har ett förnuftigt,
logiskt temperament, som icke tål en stor
klyfta mellan ord och handling.
Typen »den rike grosshandlaren» finner
hon vara en enbart för Sverige karakteris-
tisk typ. Men några kolossala förmögenheter
hör man aldrig talas om hos oss. Jakten efter
ämbeten och kampen för brödet är ej så
tillspetsad som i de stora kulturländerna. En
person med vanlig begåvning och vanlig
bildning kan i Sverige lätt nog uppnå en
ställning, som gör det möjligt för honom att utan
överansträngning föda sig själv och sin
familj. Här existera ej storstädernas lyx och
frestelser, som komma människor att
koncentrera sig på det enda målet att bli rika. I
Sverige finnes tvärtom en stor mängd
människor som förtjäna sitt uppehälle genom eget
arbete, men också unna sig tillräcklig
ledighet för att njuta av livet. »Hos sådana
människor utvecklas vanligen i hög grad tron på
livets helighet och uppgift, och de s. k. ideella
frågorna, frågorna om den moraliska
sanningen och ansvarigheten bevara i deras ögon
en reell och levande betydelse.»
Det är vissa åsikter, vissa fördomar som en
svensk insuper med modersmjölken, och
vilka sedan näras och befästas av hemmet och
skolan utan att någonstädes möta motsägelse
eller motstånd. Därför är det mycket svårare
att övertyga en svensk om det oriktiga i hans
livsåskådning än en ryss, van från barndomen
vid motsägelser, avbrott och plötsliga
omslag.
Den största klyftan i fråga om socialt
anseende har hon funnit mellan välmående
bönder och fattiga torpare, både i Sverige och
Norge.
Liksom alla folk med en lycklig forntid äro
svenskarna konservativa till sin läggning.
Men — så vitt min kännedom om Sverige och
svenskarna nu sträcker sig, säger slutligen
fru Kovalevsky, vågar jag påstå, att det icke
ges någon radikal omdaning i ekonomiska
eller sociala förhållanden som icke skulle
kunna förverkligas här, och förverkligas på
jämförelsevis kort tid, lugnt och utan förbittrad
kamp mot ett våldsamt motstånd, om man
blott lyckats övertyga ett tillräckligt antal
personer om nödvändigheten och
önskvärdheten av denna reform.
Hon anser dock att den sociala frågan
spelar en mycket obetydlig roll i det offentliga
livet, och att ett allmänt behov av
genomgripande förändringar ej finnes. De radikala,
ja ultraradikala åsikter som uttalas, bl. a. i
litteraturen, förefalla henne snarare vara ett
upprepande av främmande tankar, ekon från
den västerländska litteraturen, än uttryck av
djup övertygelse och verkligt intresse.
618
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
