Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Fot. Altnberg & Preinitz
Seen ur V å l d.
Linnea—Maria Schildknecht. Jägmästare Granbäck—Sture Baude.
Gunnar—herr Anders Henrikson varit
henne otrogen genom en tillfällig förbindelse,
eller om man hellre vill forblindelse, med en
manicurist. Gunnars ord till sin på fullgoda
skäl ursinniga maka: »Jag tror, att jag måste
gå till en annan för att riktigt förstå, hur jag
älskade dig», äro kanske ett för subtilt
psykologiskt erotiskt skäl för det manliga
felsteget för att Margit skulle bli riktigt
tillfredsställd. Kunna för övrigt män begå felsteg?
Är detta ej förbehållet damer? Det heter
visst något annat, om män göra någonting i
samma väg? Det är en lustig idé av
författaren, denna Gunnars vändning, ett utslag av
kan man säga manlig logik.
»Alla äktenskap äro olyckliga», säger Mar-
git resignerat, »utom pappas och mammas»,
och därpå tages hon av sin äkta make med
våld.
Det fanns mycken kraft i dessa scener, och
då det gällde häradshövding’ Öblom—Olof
Sandborg, Margits svärfader, också mycken
klokhet i dialogen. Men Margit Manstads
indignation verkade icke riktigt äkta, ehuru
Margit Öblom hade alla skäl till äkta
förtrytelse. Som Betty Granbäck var Inga
Tidblad rörande i sin obeslutsamhet. Skulle hon,
som hennes fästman önskade det, säga nej ?
Hon var dock redan i välsignat tillstånd, där
hon stod i sin vackra bruddräkt. Det var en
grotesk men djupt mänskligt rörande
situation. För den så sympatiske Håkan Wester-
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
