Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Moderne norsk lyrikk. Wildenvey, Bull, Øverland, Hiorth-Schøyen, Reiss-Andersen, Backe. Av Alf Harbitz - Svenska essayer. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska essayer
Nu dufter roserne søtt om huset med kjærlig glød,
og aftenhimlen er sommerdrukken og gyllen-rød.
Det lir mot midnatt, det pusler natt-vart i løv og strå.
Det dufter friskt fra en eng hvor folk har begynt å slå.
Jeg sitter søker å se mitt liv som det skyndsomt gled:
Som tornebusken det blømde hastig og blødde ned.
Slik står den bøiet og lytter, lenges fra år til år
og står og drømmer om sommervarme ved høst og vår.
Det sitter i mig en stille glo fra en salig kyst,
jeg kan ei fri mig fra hvite minner og drøm om lyst.
Jeg er en ørn som i lenker sliter og hugger tungt,
men dypt i hjertet en orm som biter så rødt og ungt.
Jeg vilde leve av fulle lunger, hver nerve spendt,
jeg vilde sveve i ørnehunger, mot solen vendt.
Hvad om i lykke, hvad om i smerte, i trelle-sold.
Et hjul i altet! Som verdens-saltet! Og ikke gold.
Nu dufter roserne søtt om huset med kjærlig glød.
Jeg ønsker liv over alt som døde. I liv og død
jeg ønsker intet skal gå tilspilde. Men frost og vind
skal være bare som helsekilde for ømme sinn!
Med sin uklarhet, sin formløshet og sin
tunge, hete følelse står han som en
interessant og i grunnen tragisk skikkelse.
Svenska e s s a y e r
Av Algot W er in
EN TIDIGARE ÖVERSIKT av
svenska essayer stannade jag vid Frans G.
Bengtssons bok om de långhåriga
Merovingerna. Bengtsson är estetiker och
individualist, för övrigt en utpräglad och
stilfull sådan, ty han avstår till skillnad från de
flesta estetiker och individualister från att
simulera intressen av social art. Han döljer
inte sin ras. Det gör icke heller Erik
Blomberg, poet och essayist som Frans G.
Bengtsson, för övrigt hans absoluta motsats.
Blomberg är social etiker och kollektivist.
Han har ett allvarligt syfte med vad han
diktar och skriver; allvaret är över huvud så
iögonenfallande hos honom, att man undrar
om han vill ge något utrymme alis åt den
estetiska leken. Men han är inte så njugg
som man kunde befara.
Erik Blombergs bok heter Stadens fångar
efter en av essayerna, vilken handlar om
James Joyces novellsamling »Dubliners». Nu
hör ju Joyce till de författare som äro mera
berömda än lästa, hans huvudverk »Ulysses»
nämnes ofta i litterära diskussioner, men dess
existens är mytisk, utom för ett mycket litet
fåtal. Andra dylika författare äro de av
Blomberg i samma studie nämnda Proust och Gide.
Man frågar sig varför just dessa äro så
omhuldade av dem som ha primitivism,
kollek-tivism eller kommunism i sina program, som
äga demokratiska eller rent av proletära
sympatier. Lawrence och Huxley äro
tillgängligare, populärare författare, men i övrigt av
samma individualistiska typ. Nu kunde någon
cyniker svara att de verka så tilldragande
därför att de skildra det sexuella i alla dess
arter och avarter: ingen kan förneka att de
här röra sig på ett verkligen primitivt och
kollektivt plan. Han skulle också kunna hitta
på att säga att man har att göra med en
ologisk beundran för allt som är modernt och
revolutionerande.
Blombergs intressen gå åt det nämnda
hållet, han skriver om Joyce, Huxley, Lawrence
och om Herman Hesses Stäppvargen. Bland
svenska författare väljer han att
karakterisera två så egensinniga individualister som
Pär Lagerkvist och Eyvind Johnson. Men det
är å hans sida inte någon blind beundran,
han ser klart i fråga om dessa författares
karaktär. Han intresserar sig emellertid för
dem, därför att han hos dem finner bevis för
den nutida individualismens, han säger gärna
den »borgerliga» individualismens upplösning.
Erik Blomberg: Stadens fångar. Albert Bonnier.
Artur Lundkvist: Atlantvind. Albert Bonnier.
Gustaf Hellström: Från redingot till kavajkostym. Albert Bonnier.
Knut Hagberg: Burke, Metternich, Disraeli. P. A. Norstedt & Söner.
— Efter storhetstiden. P. A. Norstedt & Söner.
Torgny Segerstedt: XJr spalterna. Albert Bonnier.
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
