Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska Institutet i Rom 1926—1937. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Institutet i Rom i g 2 6—1 9 3 7
stipendiater i Rom. I Danmark, vars
lysande Romtradition numer står så levande
för oss genom Louis Bobés Rom och
Danmark, i detta Thorvaldsens och Zoegas land
med dess fina mot Rom orienterade
konstnärliga och humanistiska inställning saknas
ej heller planer på ett »Danmarks hus»
med ateljeer och forskarrum.
Sveriges andel i denna internationella
representation i det faktiska arbetets,
forskningens, konstens och traditionens tecken är
»Svenska institutet i Rom». De traditioner
i Rom, som äro våra, äro oss alla
välför-trogna. De höra till de centrala delarna af
vår odlingshistoria —- med Birgitta och
drottning Kristina, med Gustaf III och
Nationalmusei antiker, med Tessin och Sergel
och allt skalder, arkitekter, målare och
vetenskapsmän fört hem från antikens, från
påvarnes, från Berninis, Winckelmanns och
Goethes Rom. Professor Henrik Cornells
urval »Italien sett av svenska skalder och
konstnärer» ger en sammanfattning och en
utmärkt inledning till allt detta. Vare sig
man rasat mot Rom som under
reformationsårhundradet och senare eller dyrkat
det, har den eviga staden oavbrutet varit en
skapande och levande makt i vår kultur.
I alla dess skeden är Rom andligen
närvarande, och studentdrömmar och
forskar-håg ha släkte efter släkte omsatts i
mödosamt tillkämpade Romresor. En ny form
fingo dessa genom arkivforskarna från
nordens fyra länder och deras stora arbeten i
Rom, sedan de vatikanska arkiven gjorts
tillgängliga. Förste arkivarien L. M. Bååth
har lämnat en översikt av detta i de
romerska institutens gemensamma årsbok,
Annales Institutorum II (1930), sid. 227.
En annan och medryckande form fann
professor Vilhelm Lundström, då han år 1909
förde sina göteborgsstudenter i samlad
trupp en vårtermin till Rom. Hans djupa
förtrogenhet med vår lärda tradition och
hans friska initiativ den gången blevo
yttersta upphovet till vad som i denna
Via del B o s c hetto.
Första ingången t. v. är nr 68, institutets
port. Den första institutslokalen var i
fjärde våningen (ett danskt studentrum vid
balkongen, därefter institutssalen).
stund är Sveriges andel i den ovan
omtalade internationella institutskretsen och
dess del av sambandet med Rom: »Det
svenska institutet i Rom».
Vår anslutning i denna varaktiga form
skedde först år 1925, då institutet grundades,
och den 1 februari år 1926, då dess första
vårtermin begynte. Nu, tolv år efteråt, är
institutet alltjämt en privat stiftelse, fast
det sedan år 1929 finansierats med
lotterimedel. Det har redan haft mer än 250
studerande; det kan visa på fyra band av sina
skrifter, talrika undersökningar av
medlemmar i svenska och utländska tidskrifter
och akademiska avhandlingar, som delvis
utgått från arbetet i Rom. Under åren
1930—1935 anförtroddes delvis ledningen
av italienska statens utgrävningar i Ardea i
södra Latium åt svenska institutets före-
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
