- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
171

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ryktbara män och kvinnor. Av Walfrid Holst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ryktbara män och kvinnor

förebådande Monaldesco — kommit med
obevisade beskyllningar mot gynnade
personer i drottningens omgivning och betedde
sig i samband därmed på ett sätt, som gjorde
honom till föremål för drottning Kristinas
förtrytsamma förakt. Tronföljaren Karl
Gustav anade under affären »andra och
förborgade saker», men några sådana ha aldrig
blivit utredda.

Sedan skiftade dagrar och skuggor i rik
mån över De la Gardies levnad. Han
återvände till hovet, när Karl X Gustav blivit
konung, och bekläddes åter med framstående
poster. Som misslyckad överbefälhavare i
kriget mot ryssarna utsatte han sig dock för
skarpa förebråelser från sin kunglige svågers
sida. I förmyndarestyrelsen för Karl XI blev
Magnus Gabriel De la Gardie rikskansler och
därmed Sveriges ledande politiska
personlighet under en vansklig tid. Under en
uppslitande kamp mot inre och yttre motståndare
löste han sin uppgift med betydligt större
klokhet och skicklighet än man länge varit
benägen att erkänna. Hans storslagna
mecenatskap och hans betydande insatser på det
kulturella området ha alltid rönt
uppskattning. Sedan dock landet blivit invecklat i
olyckliga krig, sattes De la Gardie ur spelet
av den nu myndige Karl XI och hans nya
män. :Som syndabock för det tidigare
systemet drabbades den fallna storheten av
förmyndarräfst och reduktion och slutade sina
dagar fattig och vemodigt resignerad:

Jag kommer av ett brusand’ hav,
På rätta glädjestranden;
Min kropp kan läggas ned i grav,
Men Gud upptager anden.
Ur mörker kommer jag till ljus,
Från armod till Guds rika hus,
Från oro till god vila.

Sedan länge har man varit benägen att draga
upp jämförelser mellan Magnus Gabriel De
la Gardie och Carl Gustaf Tessin.
Parallellis-men mellan dessa båda personligheter och
deras öden är ju också ytterst slående och i
ögonen fallande. Båda tillhörde till Sverige
inflyttade utländska familjer, som snabbt
stigit till höga värdigheter och befryndat sig
med landets främsta ätter. Båda voro
ståtliga kavaljerer, som drogo uppmärksamheten
till sig, överkänsliga, egocentriska
nervmänniskor med hett blod. Båda gjorde hastiga
karriärer och kommo att stå svenska
drottningar alltför nära. De kommo bägge till att
leda landets utrikespolitik under vanskliga

yttre förhållanden och inre partifejder, bägge
kommo att i Frankrike se Sveriges naturlige
bundsförvant. Båda voro av utpräglat
intellektuell läggning, stora vältalare,
bildningsentusiaster och kulturfrämjare, grandiosa
slösare och usla ekonomer. Båda föllo
slutligen från makt och härlighet; fjärran från hovet
fingo de på sin ålders dagar pröva vad
ensamhet och fattigdom ville säga.

Men trots allt voro de nog som
personligheter i grund och botten ganska olika. Tessin
var, så förefaller det i varje fall mig, av en
helt annan moralisk resning än De la Gardie,
självständigare, med större förmåga att bära
både medgång och motgång. Därmed torde
också hänga samman hans utpräglade känsla
av plikt och ansvar, i vilket avseende De la
Gardie betänkligt brister. Såsom statsman
var Tessin den mera betydande. Och som
konnässör slutligen var utan tvivel Carl
Gustaf Tessin helt annorlunda
kvalitetsbe-tonad än Magnus Gabriel De la Gardie,
men till gengäld hade den senare de större
ekonomiska resurserna.

I Rudolf Fåhraeus’ intresseväckande
skildring framstår Magnus Gabriel De la Gardie
med alla fel och svagheter som den på sitt
vis magnifika barockmänniska han var.
Och man är alldeles benägen att instämma i
författarens slutord: »En lysande typ för det
stora århundrade, i vilket han levde, är han
också, icke minst genom sin ofta klandrade
och förhånade vekhet, en i viss mån modern
människa.»

*



Ett liknande uppseende som Monaldescos
våldsamma död väckte i 1600-talets Europa,
väckte i 1700-talets den avsatte tsar Peter
III:s. Och liksom en gång drottningen avstod
kejsarinnan från att för världen kasta
skulden på dem, som utfört dådet. Katarina II:s
större eller mindre delaktighet i vad som
skedde den dunkla natten ute på det ensliga
lilla lustslottet Ropscha nära Peterhof har
också blivit ett av historiens dunkla problem.

I ett brett upplagt arbete ha.r Gina Kaus
givit en psykologisk-biografisk skildring av
Katarina den stora. Ämnet hör till de
tacksammaste.

Det är ett av världshistoriens märkligaste
öden, som upprullas inför oss i skildringen av
hur den lilla prinsessan Sophie från det
obetydliga Anhalt-Zerbst genom
omständigheternas spel en vacker dag på nådig be-

171

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1938/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free