Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Två dikter. Av Helmer V. Nyberg - Skuggan - Och ändock...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T VÅ DIKTER
Av HELMER V. NYBERG
i.
Skuggan
Redan som barn jag dig kände.
Rädslan för död och dorn
låg som en koleld och brände
barnatrons örtagård tom.
Mörker och återvägsgränder
mötte mig, vart jag gick.
— Skuggans benrangelshänder
lämnade aldrig min blick.
Alltid, när livets gamman
sjöng i min morgondag,
krympte mitt hjärta samman
av fruktan för onda slag.
Glömde jag korset och kvalen
flyktigt vid festliga bord,
— skuggan skrev över salen
skräckens hemliga ord.
Obeveklig som döden
över vårt klot du går.
Stater och människoöden
varda till spetälskesår.
Spöktro och järtecken blomma,
var dina spår du satt,
skugga, — du formlösa, tomma
dimma ur andarnas natt. . . .
II.
Och ändock ...
. . . Och ändock, medan jorden ryker
av strid och storm, av blod och brand,
står Sagan vid min bädd och stryker
min pannas tunga veck ibland. . .
En flyktig stund, fast hatet brinner
och kvalen sjuda högt och vilt,
allt utom du och jag försvinner,
— och så blir hoppet ej förspillt.
Idyllens offereld jag tänder,
och i dess bleka önskeljus
det ofattbara återvänder,
och liv står upp ur sot och grus.
I tvänne världar vandrar anden,
och dubbel är vår verklighet.
Vi se blott det, som svärtar sanden,
men skyn är hjärtats hemlighet.
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
