Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En livdömd Rörstrandsmästare. En bild ur det svenska rättsväsendets historia. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En li v d ö m d Rörstrands mästare
bättra felaktigheterna, utan var det honom
smärtsamt att hans hopp slagit fel och
intressenternas förtroende blivit utan lön.
Nordenstolpe hade sökt uppmuntra F. att
göra ytterligare försök, »särdeles som
honom icke kunde tryta insikt och erfarenhet
därutinnan», men ej dess mindre hade
sedan sistlidne december (1760) tre
bränningar misslyckats, vilket möjligen givit F.
nytt ämne till bekymmer och oro.
Lertramparen Holm hade under de 9 år
han varit vid bruket städse funnit F. vara
en stilla och gudfruktig man, men därjämte
fundersam. Den 6 ds hade F. uti rummet
innanför där leran arbetades gått en hel
timme fram och åter på golvet, vridit
händerna, tegat stilla och sett förställd ut
samt då och då tagit små bitar av leran,
trillat dem emellan händerna till kulor och
kastat dem med häftighet ifrån sig, varav
kunnat förmärkas, att han haft något att
grubbla på.
Formargesällen Sten vittnade, att F. de
senaste 14 dagarne spatserat fram och
tillbaka i verkstäderna med underliga
åtbörder, sett ängslig och modfälld ut samt
så tankfull, att han ej ens hört eller svarat
på vad arbetarne honom tilltalat eller frågat.
Drej ären Hoffstedt framhöll, att F.
efter sin broders, mästaren Anders F:s förra
maj (20 maj 1760) timade död hade varit
ganska orolig till sinnes. Den 9 ds hade F.
spatserat bekymmersam mellan
ställningarne och kl. 4 em., eller kort innan han
gärningen gjorde, hade han gått i drej
ar-verkstaden 24 gånger fram och tillbaka
samt sett tankfull och sorgbunden ut, som
om han varit ansatt av någon besynnerlig
och hemlig plåga.
Brännaren Falk intygade, att, då
ut-bränningen n:o 2 hafts för händer, hade F.
sagt, att han trodde detta året vara hans
sista; dock hade han därjämte tackat Gud,
att hans hjärta och samvete icke grämde
honom.
Kakelugnsmakaren Lund hade i 8 år känt
F. såsom en stilla och förnuftig man, men
på 3 à 4 år hade han söndrat sig ifrån
andras sällskap och levat i enslighet. Under
de senaste 14 dagarna hade han varit
grubbelaktig, tyst och svarslös, då man
tilltalat honom, vridit händerna och suckat
samt i verkstäderna spatserat halva timmar
i sänder. Vidare omtalade Lund, att F.
yttrat, »att emalj färgen hade varit hans
uppkomst och även olycka, ty därigenom
hade han uppstigit till övermästare och
intressent i bruket, men därmed att han för
mycket grubblat på den delen av konsten
hade han åsidosatt det, som varit
angelägnare och således varit vållande till mycken
skada och förlust för intressenterna».
Bokhållaren Schefferus berättade, att
då en utbränning den 19 sistlidne januari
uttogs, hade F. med ängslan och sinnesoro
sagt, att det är synd att taga på sig mera
än man rätt kan sköta, och att han hade
gjort bättre, om han blivit vid sin
ritarepensel — nu vore han orolig, att
bränningen misslyckades. Tillfrågad efter
gärningen, varför F. ej i rättan tid upptäckt
sin oro för någon, så att bot därå kunnat
skaffas, hade F. svarat, att han hade nog
önskat det, men han hade trott, att alla
vore hans fiender och sökte hans värsta
samt ansåge honom med förakt, varuti han
gått så långt, att om han sett någon le
och skämta hade han förment, att sådant
skett endast till hans begabbande.
Den 26 februari var stadsfiskal Johan H.
Georgii färdig med sitt utlåtande. Han
erkänner visserligen, att rannsakningen
uppvisat ganska många för F. mildrande
omständigheter och att F. av en besynnerlig
sinnesoro och svårmodighet varit plågad,
som satt honom ur stånd att vid alla
tillfällen rätteligen nyttja förnuftets
handledning, men han måste tillägga, att F. finnes
icke vara avvita, utan har så väl före som
efter den av honom begångna
olycksgär-ningen varit stadd vid god och tillräcklig
eftertanke.
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
