Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Homonymien i franskan. Språkkåseri. Av J. Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Homonymien i franskan
stridd. Att de ordförluster, som franskan har
lidit under sin utveckling från latinet, varit
särskilt stora bland de homonyma orden, har
visserligen icke kunnat förnekas. Tvisten har
gällt frågan, vad som varit den egentliga och
primära orsaken till förlusterna i denna
kategori av ord.
För stilforskningens målsmän har det alltid
stått klart, att de likalydande orden äro till
nackdel för den tydlighet, som kräves av
språket som meddelelse- och uttrycksmedel.
Att använda samma ord för olika begrepp och
föremål måste i vissa situationer leda till
missförstånd. För denna åsikt är ljudlikheten
den egentliga orsaken till de homonyma ordens
minskade användning och slutliga undergång.
Då soråket icke kan undvara den fallna
termen, blir det oftast den synonymiska
faktorn, som får träda räddande emellan och på
metaforisk väg fylla de uppståndna luckorna.
Å andra sidan har man frånkänt
homonymien ali betydelse i språket. Att ord inom
denna klass försvunnit, har icke berott på att
ljudlikheten gjort dem livsodugliga. De ha
utträngts på vanligt sätt av konkurrerande
synonymer, som redan funnits i språket,
innan någon homonymi genom ljudlagarnas
spel varit för handen. Åsikten, som hade sina
främsta representanter inom den j unggram
-matiska skolan, stöddes på det faktum, att
en mängd likalydande ord levat vid sidan av
varandra under språkets alla perioder. I sin
fasta tro på dogmen om ljudlagarnas
undantagslöshet ville man se homonymien verka
lika undantagslöst.
Båda åsikterna gjorde sig skyldiga till
uppenbara överdrifter. Icke alla orden i en
homonymiserie kollidera. De råka i konflikt
endast hos den individ, i vars medvetande de
äro presenta samtidigt, hos vilken således det
ena med nödvändighet för tanken på det eller
de andra. Det är ordens förhållande till
varandra inom samma miljö, hos bonden, hos
hantverkaren, i hemmet, etc. som man måste
studera för att komma till insikt om
homo-nymiens rätta väsen.
Äran av att ha ställt problemet i dess
rätta belysning tillkommer romanisten Jules
Gilliéron, som ägnade ett långt och
arbets-fyllt liv åt studiet av de homonyma orden i
franskan. Han har ock förtjänsten av att ha
skapat ett ypperligt forskningsinstrument för
undersökningar av detta slag, nämligen den
år 1910 fullbordade Atlas linguistique de la
France. Verket belyser företrädesvis det nor-
mala ordförrådet, som vid utfrågning på ort
och ställe befunnits vara i dagligt bruk i olika
trakter av det nuvarande Frankrike. Varje
karta upptager alla för ett bestämt begrepp
brukade ord och deras former. Jag skall i
korthet referera några undersökningar, som
gjorts på detta material.
I ett stort sammanhängande område, som
omfattar ungefär två tredjedelar av
Frankrike, säges för ’mjölka’ traire eller tirer, vilka
betyda ’draga’. På vissa ställen tillägges
substantivet lait, alltså tirer le tait = draga
mjölken. Det är uppenbart, att dessa verb
icke äro ursprungliga i denna användning.
Latinet sade för ’mjölka’ mulgere, senlatinet
mulgëre med konjugationsväxling, och detta
verb finns kontinuerat på nästan hela det s. k.
provensalska språkområdet, d. v. s. den del
av Frankrike, som ligger söder om en linje,
som tänkes dragen från Lyon i öster till
Garonnes mynning i Atlanten i väster.
Enstaka rester av mulgere finnas dessutom i
några dialekter i yttersta norden av
Frankrike, nämligen i departementet Pas-de-Calais
och i norra Wallonien. Det är därför tydligt, att
mulgere en gång varit i bruk i hela Frankrike.
Varför har detta verb försvunnit på det stora
området? Språkgeografien ger oss svar på den
frågan. Överallt där mulgere saknas, skulle
det, enligt de fonetiska lagarna, som gälla för
ord av den typen, ha fått formen moudre.
Det sammanföll sålunda med verbet moudre
’mala’, som kommer av det latinska molëre, i
senlatinet molëre med konjugationsväxling. Ur
denna homonymikonflikt har moudre ’mala’
utgått som segrare. En jämförelse mellan
språkkartorna över de moderna dialekternas
uttryck för ’mala’ och ’mjölka’ ger oss
upplysningar, som icke kunna missförstås. Utanför
området för det segrande moudre ’mala’ leva
de bägge från latinet ärvda verben kvar, men
de uppvisa överallt olika former.
Skiljaktigheterna äro på vissa punkter ytterst
obetydliga, men tillräckliga för att hålla de båda
verben i sär. Vid områdets gränser, där
ljudlikheten blir total, slås mulgere ’mjölka’
tillbaka som framför en befäst mur.
Det är lätt att förstå, att homonymien
mellan dessa verb var outhärdlig och måste
undanrödjas. Det gäller ju två i lantlivet
viktiga och dagliga förrättningar. Att för
dem bruka ett och samma språkliga uttryck
måste leda till upprepade missförstånd.
Fö-’mjölka’, som var den vanligaste
förrättningen och där otydligheten följaktligen var
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
