Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Operakrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opera krönika
aldrig ur operettstilen fallande, i sin helhet
mer friskt musserande »Läderlappen» har den
ii år senare (1885) presenterade
»Zigenarba-ronen» sina sentimentala och patetiska inslag
med felplacerat operamässiga pretentioner.
Alldeles som i de »tragiska» operetterna
förmörkas också horisonten ett slag i andra
aktens slut, som avviker från Jokais berättelse.
Anledningen till att den till sin ungerska
hemtrakt återvände Barinkay, som
zigenarna där korat till sin vojvod, låter värva
sig för Maria Theresias i Spanien förda
tronföljdskrig är där endast patriotisk; i operetten
är skälet det att han ej längre anser sig kunna
leva tillsammans med zigenarflickan Saffi,
sedan det uppdagats att hon är något så
förnämligt som dotter till den siste i Ungern
regerande paschan. Trots det som kan
invändas mot »Zigenarbaronens» biandstil finns
där mycket av fullblodsmusik både i den
ungerskt zigenarromantiska och
Wiendansanta genren.
För denna operettnyhet hade Operan,
såsom ibland kunde vara önskvärt också
när det gäller värdefulla operanyheter, kostat
på dubbel besättning i huvudpartierna.
Barinkay vid den av mig bevistade
föreställningen var Jussi Björling, om vilken
knappast behöver berättas att han var en
välljudande, men sceniskt flegmatisk
operettälskare. Saffi, den innerligt sjungande
zigenarflickan, framställdes av Inez Köhler, och
som Czipra, den åtskilligt om Azucena
erinrande zigenarhäxan, försökte sig den unga
Margit Sehlmark. Mest av ett operettlynne
som kunde försona med textens särskilt i
tal-dialogen. störande fadäser ägde Emile Stiebel
i Ringvallsrollen som svinuppfödaren Zsupån,
vilkens yrkesnamn stod alltför tydligt
skrivet på hans feta utanskrift för att han
som emblem vid sin inträdeskuplett hade
behövt bära en gris i famnen. I subrettrollen
som hans dotter Arsena uppträdde Isa
Quensel.
Den i sig själv tunna handlingen försvann
emellertid, liksom brukar hända med
revyernas röda tråd, nästan i den utbroderande
utstyrsel som Operan bestått, med Jon-And som
dekorationers och dräkters upphov, Harry
Stangenberg som virtuost massdirigerande re-
Cissi Olssön. Maj I.audfeldt. Brita Appelgren.
Fot. Almberg & Preinitz.
Zigenarbaronen. Andra aktens
balett.
gissör och Julian Algo som koreograf. Det av
lägereldar eklärerade zigenarvimlet i andra
akten, där premiärdansöserna framträdde som
den av dansyra upptända mängdens
strål-kastarföljda förgrundssolister, blev, med sina
läckert färgsammanstämda sidenstoffer, en
av denna lyxutstyrsels glanspunkter. Ännu
en sådan blev tredje aktens förbidefilering av
de från segern bemvändande krigarna, som
vällde fram, det ena regementet efter det
andra, skrudade i ständigt varierande
uniformer, som tycktes hålla en artistisk
medelväg mellan tidsenlig autenticitet och
operettförgyllning. Detta under andra tecken än
hakkorsfanan firade militära intåg, som försiggick
på ett. teaterpittoreskt Wientorg, hade
föregåtts av livliga folkscener, där särskilt ett
par piggt pikanta inslag, Cissi Olssons
sotar-murre och Brita Appelgrens skomakarpojke,
måste senteras.
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
