- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
411

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms teatrar

gav med hemsk humor en typ, som torde vara
vanligare i Frankrike och Anglosaxien, ej
minst i U.S.A., än i våra svala nejder.

Ett alltigenom svenskt och sympatiskt par
var egendomsägaren Lind af Frövi—Olof
Sandborg och hans dotter Dora. Han rörde djupt,
då han med smärta yttrade, att han nu måste
lämna hemmet och sin egendom. Gun
Wåll-gren gav av dottern en sympatisk bild, full
av ungdomstrots men också av en
flickfrisk-het, som man önskade belönad av
skeppsläkaren Seth Rogbergs—Arnold Sjöstrands
kärlek. Man behövde verkligen de båda ungas
optimism, vilken utgjorde slutackordet efter
ali nervös ångest.

Maskeradens orgie hade mycket
förtjänstfullt satts i seen av Alf Sjöberg, och med
synnerligen lämplig naturalism hade
dekorationerna, båtens interiörer och exteriörer,
utförts av Sven-Erik Skawonius. Men det är
märkvärdigt, hur snart man blir trött på att
se på en orgie, då man själv är nykter.

Den danske, mycket intelligente
teaterkritikern i Politiken Svend Borberg läste en
gång i en trovärdig tidning —• det finns
sådana också — en notis från Honolulu —
pressen där torde vara en avläggare av den
amerikanska •— att ett par siamesiska tvillingar,
som blivit anställda som chaufför, eller skall
man säga chaufförer, i ett stort varuhus, hade
anklagats för att ha kört för fort och skulle
i fängelse. Den ena sade: »Det är min bror,
som kört bilen, jag varnar honom ständigt
för att köra så fort. Jag kan väl ej komma
i fängelse, jag är oskyldig.» Överheten blev
förbryllad. Då Borberg hörde denna historia,
fick han en tanke — han får ofta sådana. Då
sade han sig: varje människa har ett gott och
ett ont jag. De strida mot varandra, och då
det onda har övertaget kan ibland ett brott
begås. Hur skall det bedömas och dömas?
Man skulle kunna säga, att den vanliga
människan känner sig som en person, trots stridiga
tendenser i dess själ, och att siamesiska
tvillingar äro och känna sig som två med var sitt
själsliv och äro så sällsynta på jordkretsen,
att de kanske borde vara föremål för
speciallagstiftning. Emellertid ville Borberg
klargöra, eller kanske snarare trassla till
rättsfrågan, och skrev då ett drömspel Cirkus juris,
med personlighetsklyvning och allegorisk
symbolisk utredning. Det är en cirkus med
siamesiska tvillingar, med en dam utan
underkropp, med en jätteneger, innehållande ett

Dusinius—Torsten Winge. Besman—Lars Hanson.
Fru Calumnia—Hjördis Petterson.

Fot. Almberg & Preinitz.

Seen ur Cirkus juris.

litet effeminerat vitt äckel spelat med ovanlig
stil och brio av Åke Engfeldt, etc. Ofta mycket
lustigt och sinnrikt, ibland något
ansträngande, utvecklades svårigheten att döma. Denna
cirkus riktar anmärkningar mot den mittemot
sittande domstolen med den förkroppsligade
torra juridiken som domare i mitten med en
trånghuvad polisintendent på ena sidan och
på den andra den till försvarsadvokat
förvandlade clownen Flic-Flac—Rune Carlsten,
som med sin något pudrade blekhet och sina
brinnande ögon, med ett hjärta sytt på
dräkten och mycket nära släkt med den vitklädde
Pierrots livsåskådning, med skepsis och mod
försvarar olyckan mot maktens övergrepp.
Juridiken kan med sina advokatoriska
saltomortaler också bli till cirkus.

Man har i långliga tider gjort anmärkning
på domstolsutslag. Man har klandrat den
domstol, som dömde Sokrates till döden för
gudlöshet, och även ogillat den domstol, som förde
Jesus av Nasaret till korset. Och här äro vi
väl i allmänhet böjda för att kvälja dom.
Men då dessa domar fälldes, hade de dömande
helt och hållet majoriteten av folket med sig,
och det gäller väl också de sista tusen döds-

411

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1938/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free