Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Karl Madsen. 22 mars 1855—16 april 1938. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Madsen
Kritiken skal ikke vesentlig umage sig for at
optælle Kunstværkets Fejl men først og fremmest
mærke sig hvor tungt dets Fortrin vejer.
Ligesaalidt som Literaturen har Billedkunsten noget
enkelt og almengyldigt Ideal. Ulige i Art og Vext
skyder Kunstværkene frem efter Frøkornets Natur
og Jordbundens Beskaffenhed. Kunst er et langt
og grundigt — stedse uafsluttet — Kursus i
hvad Skønhed er. Følger vi det beskedent og
taalmodigt, kloges vore Øjne saa vi ser, hvor
uendelig rig og mangfoldig og uensarted
Skønheden kan være.
År 1929 utgav Karl Madsen boken om
Skagens Malere og Skagens Museum. I
denna lika friska som grundliga bok, som är
försedd med ett stort antal av de
ypperligaste illustrationer, ligger ämnet i hög
grad till för den store danske
konstförfatta-ren. Det enda man skulle kunna anmärka på
är, att Karl Madsen, som själv varit en
huvudperson i Skagenslivet, icke av den
alltför blygsamme författaren fått
tillstånd att synas och omtalas. Den
sjuttiofyraårige författaren berättar med
ungdomligt sinne om de ofta mycket betydande
danska, norska och svenska konstnärer,
vilka målade och man kan med skäl också
tillägga i alla avseenden gladde sig åt livet.
Skagen är en urgammal dansk beteckning
för en i havet spetsigt utspringande udde,
där, om man går till dess spets, man kan ha
ena foten i Kattegatt och andra i Skagerak.
Här byggdes omkring 1400 en kyrka, av
vilken tornet ännu finns kvar, och orten
fick köpstadsrättigheter 1413. Invånarna
livnärde sig då som nu på fiske. Ännu 1787
framhölls det, att de voro gudfruktiga men
något långfingrade vid bärgandet av
strandat gods, och Madsen berättar, att de, då
Eckersbergsele ven, målaren Rørbye på
1830-talet kom till Skagen, hade kvar
denna, man kan väl säga från medeltiden
härstammande uppfattning, att man bad
Gud välsigna stranden. Nu heter det ju,
att »allting blivit sämre»; man har
emellertid ■—• och det måste väl anses vara ett
framsteg — lagt bort att plundra och stjäla
-— på Skagen.
Karl Madsen. 1935.
Oscar Björck, som redan som
tjugu-tvåårig 1882 kom till Skagen, har icke ord
nog starka för att betyga sin beundran
för Skagenmännen, som genomhederliga
och modiga med livsfara räddade
skeppsbrutna och deras ägodelar. Björcks vänliga
och glada natur trivdes bland
konstnärskamraterna på Skagen. Han fröjdade sig
åt Holger Drachmann, målare men mera
diktare, och skrev, att »det var fest om
honom och, som Tegnér säger om
Bellman, sången svärmar kring hans vigda mun».
Tjugutreårig målade Oscar Björck på
Skagen en av sina allra bästa tavlor. Det är hans
»Nödskott», nu på Kunstmuseet i
Köpenhamn. En fiskarhustru tittar oroligt ut
genom fönstret, men det lilla barnet vid
hennes sida tar det hela med ro. Björck, som
ej visste av någon avund mot kamraterna,
beundrade med fullt skäl den store norske
konstnären Christian Krohg, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
