Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Karl Madsen. 22 mars 1855—16 april 1938. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G.
Laurin
bodde tillsammans med. Krohg hade
samtidigt målat samma modeller på sin tavla
»En mor», som kom till Rasmus Meyers
samling i Bergen. Det är Tine Gaihede,
som somnat in vid sin lille sons säng.
Målningen är härlig ur alla synpunkter.
Det är färgprakt över det fattiga hemmet,
och allt är målat så, att Jens Thiis anser, att
det »knappt målats något så fulländat» i
Norden. Och Karl Madsen påpekar med en
rättvisa, som ej ändras av några nationella
fördomar, att »rent som Malerkunst turde
det være det ypperste Værk, der er
fuldbragt paa Skagen». Björck med sin
sympatiska entusiasm skriver om Krohg, att »han
var väl den starkaste målar begåvning jag
hittills råkat».
Hur väl Karl Madsen kunde förstå det
norska lynnet fattar man av hans ord om
Erik Werenskiolds teckningar till Asbj
örnsens sagor. Redan för femtio år sedan skrev
han:
Overalt i Norden vil vi formaa ret inderlig
att tilegne os Skønhederne i disse Tegninger, og
det er os en Borgen for at en virkelig Forstaaelse
indenfor de tre Rigers Kunst kan blive til andet
end Mundsvejr.
Det var många betydande konstnärer,
som under åttio- och nittiotalen målade
på Skagen, och de få av Madsen en
inträngande och psykologisk skildring.
Michael Ancher var verkligen, det ser man
också av porträtten, som Madsen säger
»et rigtigt Mandfolk». Han var egentligen
bornholmare men har bott mer än ett halvt
sekel på den havomflutna udden och
målade där redan 1880 sin stora tavla »Vil
han klare Pynten». Den väckte
uppseende i hela Norden. Men Madsen påpekar
på ett annat ställe, att det nog finns litet av
olämplig dramatik i några av figurerna,
d. v. s. enligt vår tids smak.
Kostligt berättar Madsen om hur H. C.
Andersen kom till Skagen 1859 och blev så
ilsken över att få vänta länge på fisken, som
framsattes av gästgivarfrun Brøndum, att
hon, som var i mycket framskridet
havandeskap, blev så altererad, att hon måste gå
till sängs och födde dagen därpå sin dotter
Anna. Men Vår Herre såg, som hon sade,
på hennes »gode Vilje og har belønnet den
med at give det Barn, hvis Fødsel blev
fremskyndet under saa sære Forhold,
Talent for Kunsten». Denna äkta
Skagens-kvinna blev gift med Michael Ancher och
blev en konstnärinna av mycket hög valör.
Oscar Björck skriver om detta
konstnärspar:
Ancher med sin, vad skall jag kalla det, trygga
entusiasm, sin kärva uppfattning och litet tafatta
framställningssätt, verkade både välgörande och
stark på mig, måhända ändå mest genom hans
djupa känsla för de människor han framställde
i sin konst. Jag förstod det först riktigt, sedan
även jag kommit att förstå både naturen och
människorna där uppe på Skagen.
Björck, som med sådan glädje såg på
andras konst, fortsätter:
Min stora beundran både som person och
konstnärinna hade Anna Ancher — hon var som ett
solsken, och i hennes målningar fanns något, som
ingen av oss andra ägde i samma grad, en stilla
hängivenhet till uppgiften och en kolorit, som var
så mättad och saftig, att man njöt den som en
mogen frukt.
Hennes rena ansiktsoval lyste. Det
porträtt hon 1913 målade av sin
nyssnämnda imponerande, goda gamla fromma
moder, hänger på Skagens museum. Det
fanns kärnfolk på Skagen.
Det mondäna elementet representerades
egentligen av Krøyers sköna och eleganta
tyskfödda maka. Madsen har i sin bok
tagit med en målning av Michael Ancher,
kallad »Fru Krøyer gaar forbi Kristoffers
Hus». Det ligger en lustig blandning av
kritik, förundran och beundran över
fiskarens och de sjalettförsedda
fiskargummornas fårade anleten. Utan fråga var P. S.
Krøyer den av Skagenmålarna, vilkens
rykte trängt längst. Det ligger ibland, då
Madsen talar om hans konst, något
reserverat i tonen. Danskt lynne tål ej mycken
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
