- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
492

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Karl Madsen. 22 mars 1855—16 april 1938. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl G. Laurin

stens Historie i Danmark har Madsen
skrivit några av de fullviktigaste kapitlen. In
i det sista arbetade han på en bok om
Thorvald Bindesbøll.

När man såg Karl Madsen sitta i sitt
ämbetsrum på Kunstmuseet eller i sitt av
små, ofta ypperliga gamla och nya tavlor
överfyllda arbetsrum i hans hem St. Hans
Torv 26, föreföll han som en tomte. Men
hellre än tomtens gröt och mjölk tog han
en portion påté de foie gras, nedsköljdined
några klunkar Haut-Brion, på vilket han
säkert bjöds av sin vän, den energiske
konstälskaren och samlaren Wilhelm Hansen,
vilken i likhet med Madsen älskade
Frankrikes goda håvor. Madsen var på en gång
enkel och epikuré. Han älskade god musik,
ej minst Mozart, och var hemmastadd på
Bellman. Han kunde föredraga den senares
sånger så dramatiskt och groteskt, att han
chockerade damerna. Han påstod — och
det är ett drag av hans subtila smak —,
att han helst läste H. C. Andersens Eventyr
i de små gula originalhäftena. Men allra
helst insögo hans ögon några holländska
tavlors färgdelikatesser.

Hans maka, fru Thora Madsen, hade
liknande kärlek till konsten som han, och
jag minns den suck av välbehag hon
utstötte, då hon såg på Kunstmuseets

Flodlandskap av Albert Cuyp och sade:
»Se, det er en Cuyp.» Säkert var det honom
också en glädje att få tala konst med sin
son, målaren Viggo Madsen, och. sin måg,

den norske konstnären Arne Lofthus.

*



Jag har hört berättas, hur han en gång
efter nattågets ankomst så fort som det
var honom möjligt begav sig till vårt
Nationalmuseum, iförd sin svarta, om man
så vill ecklesiastika dräkt, och med hög hatt,
allt liksom lätt pudrat av bokdamm.
Liksom en from pilgrim ville han genast
uppsöka det heliga han ägnade sin
»adora-tion perpétuelle», Claudius Civilis-tavlan.
Den store Julius Lange yttrade en gång
—• han hade en klassisk konstinställning—,
att Rembrandts stora bild var »garstig«,
på tysk-danska väl närmast »anskrämlig».
Man skulle verkligen vilja ha en närbild
av Karl Madsens skäggiga, ej sällan
sarkastiska ansikte, då han hörde detta. Den
ironi, som är grekisk, fransk och dansk,
lyste då på det intelligenta gubbanletet.
Han tänkte då på vad livet innehåller av
relativitet. Rikt har det alltid varit för
honom med ali hans djupplöjande
forskning och ali subtil men stark och innerlig
konstnjutning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1938/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free