Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Karl Madsen. 22 mars 1855—16 april 1938. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. Laurin
stens Historie i Danmark har Madsen
skrivit några av de fullviktigaste kapitlen. In
i det sista arbetade han på en bok om
Thorvald Bindesbøll.
När man såg Karl Madsen sitta i sitt
ämbetsrum på Kunstmuseet eller i sitt av
små, ofta ypperliga gamla och nya tavlor
överfyllda arbetsrum i hans hem St. Hans
Torv 26, föreföll han som en tomte. Men
hellre än tomtens gröt och mjölk tog han
en portion påté de foie gras, nedsköljdined
några klunkar Haut-Brion, på vilket han
säkert bjöds av sin vän, den energiske
konstälskaren och samlaren Wilhelm Hansen,
vilken i likhet med Madsen älskade
Frankrikes goda håvor. Madsen var på en gång
enkel och epikuré. Han älskade god musik,
ej minst Mozart, och var hemmastadd på
Bellman. Han kunde föredraga den senares
sånger så dramatiskt och groteskt, att han
chockerade damerna. Han påstod — och
det är ett drag av hans subtila smak —,
att han helst läste H. C. Andersens Eventyr
i de små gula originalhäftena. Men allra
helst insögo hans ögon några holländska
tavlors färgdelikatesser.
Hans maka, fru Thora Madsen, hade
liknande kärlek till konsten som han, och
jag minns den suck av välbehag hon
utstötte, då hon såg på Kunstmuseets
Flodlandskap av Albert Cuyp och sade:
»Se, det er en Cuyp.» Säkert var det honom
också en glädje att få tala konst med sin
son, målaren Viggo Madsen, och. sin måg,
den norske konstnären Arne Lofthus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
