Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Finlands förste president. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finlands förste president
dade på händelsernas utveckling och
folkets under författningskampen mognade
instinktiva motvilja mot monarkien.
Sommaren 1919 hade horisonten klarnat,
organisationsarbetet var undangjort, och den
25 juli ägde det första presidentvalet rum.
Utgången är känd. Presidenten i Högsta
förvaltningsdomstolen Kaarlo Juho
Ståhl-berg blev väld med nära 3/4 röstmajoritet.
Det torde väl knappast i en liknande
situation ha hänt, att till statsöverhuvud
valts en för folkets massa mindre känd
man än Ståhlberg. Tillbakadragen och
likgiltig för popularitet som han var, hade
han, trots sitt stora inflytande inom
politiska kretsar, förblivit rätt främmande för
den stora allmänheten. Det var därför
omöjligt att förutse, vilka möjligheter den
nyvalde presidenten förfogade över, när
det gällde att förläna det nya statsskicket
stadga och återge samhället lugn.
Kaarlo Juho Ståhlberg stod i sitt
femtiofemte år, när han vart Finlands förste
president; han föddes den 28 januari 1865.
Den släkt han tillhör kan före honom
betecknas såsom en kultursläkt i andra
planet. Hans far dog som vicepastor år 1873,
hans farfar var fänrik och länsman, dennes
far, farfar och farfarsfar voro präster, två
av dem blott kapellaner. Den förste av
desse prästmän, Georg Ståhlberg, blev
student i Åbo 1688 och i Uppsala 1691; han
dog som prost och kyrkoherde i Raumo
1730. Längre tillbaka kan släkten icke
följas. Den har sannolikt utgått ur den
finska allmogen och har sedermera
undergått den inom kultursläkter, inte minst
i Finland, vanliga blodblandningen men
hela tiden levat i nära kontakt med samma
allmoge, varför finskan otvivelaktigt i alla
släktled förblivit ett levande språk. Det
tedde sig därför sannolikt naturligt för
änkefru Ståhlberg, född Castrén, som efter
makens död och nådårets utgång bosatt sig
i Uleåborg, att låta sina båda söner, då
möjlighet erbjöd sig, inhämta sin skol-
K. J. Ståhlberg som student.
1884.
bildning i ett läroverk med finskt
undervisningsspråk. Det var det nyinrättade
finska lyceet i Uleåborg, under sina första
tider en privat skola, som hade att kämpa
mot ekonomiska svårigheter. Intrycken
från skoltiden, då Johan Vilhelm
Snell-mans förkunnelse på allvar började bära
frukt och då finskhetsrörelsen befann sig i
begynnelsen av sitt på den tiden delvis
alltjämt mödosamma segerlopp, måste ha
blivit av betydelse för den blivande
universitetslärarens och statsmannens
åskådning. Å andra sidan hade han redan i
barndomshemmet vunnit kunskap i svenska,
och den utvidgades och kompletterades
sedermera genom hans juridiska studier
vid Helsingfors’ universitet. Sålunda kom
Kaarlo Juho Ståhlberg i likhet med så
många andra av sin generation att
företräda den fullständiga tvåspråkighet, som
har varit landet till så mycken nytta.
Efter studier, som 1893 avslutades med
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
