Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Fredrika Bremer och Polen. Av Stina Ridderstad f. Bildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stina Ridderstad f. Bildt
strax, med den noblesse, som tillhör ädla karakterer,
gifvit tillåtelse till offentliggörande af efterföljande
skrifvelse, som på det fullständigaste vederlägger det
sanningslösa rygtet.
Huruvida Fredrika Bremer tidigare kände
grevinnan Hamilton är osäkert. Hon hade
emellertid under sitt långvariga besök hos
sin syster i Kristianstad under sommaren 1833
vistats just på Ovesholm hos sin döende vän
Hedda Wrangel, född Lewenhaupt, vars mans
systerson 1853 vid 66 års ålder gifte sig med
den då 23-åriga irländskan. Grevinnan
Hamilton hade beröringspunkter med polackerna
både genom sin katolska tro och genom
sitt intresse för politik — varpå hon gärna
kommer in i de brev, hon skrev till
Cronholm under hösten 1863 för att genom hans
förmedling hjälpa Poles. Breven, skrivna
med utsökt handstil på elegant franska visa
en »grande dame’s» takt, men också varmt
intresse för »notre jeune protégé». Hon är
förtjust att finna magister Cronholms omdöme
så väl sammanstämma med hennes eget. I
sitt sista brev1 ber hon Cronholm upplysa
henne om hur mycket hon är skyldig honom
för de utgifter han på hennes tillskyndan
gjort för Poles’ räkning. Hon har tidigare
givit Cronholm förtroendevotum:3 »Jag
behöver ej tillägga, att jag framför allt önskar
att denna åtgärd förblir okänd och helt
stannar mellan oss.»
Änne Maria Hamilton till Bernhard
Cronholm den 26 nov. 1863 (daterat Ovesholm):
Det är fullkomligt sant att Demontowicz har
föreslagit Grefve Manderström att återbetala de penningar,
som svenska regeringen hade givit för att bekosta
den polska expeditionens resa till England. Det är
likaledes sant, att hans Excellens nekat att mottaga
dem. Jag har skäl att tro, att Demontowicz icke längre
är nationalregeringens kommissarie, och att han, då
han lämnat Sverige, beger sig till Liège för att göra
militär tjänst.
Jag fruktar att tack vare de sista händelserna
kommer den polska frågan icke att intaga mer än
andra platsen i det allmänna intresset — åtminstone
om man ej är tillräckligt klarsynt för att upptäcka
det ryska inflytandet i den tyska vasallens
underhandlingar. För dem som tänka är det uppenbart att
Ryssland har allt för mycket intresse av att vända
uppmärksamheten från sina affärer för att förfela ett
så gott tillfälle att sätta eld på sin grannes hus. Det
är att hoppas, att Kongressen skall sätta ett
ögonblicks stopp för händelser, som eljes komma att störta
över varandra och som otvivelaktigt komma att
medföra krig. Det viktigaste är att få tid att bereda oss.
1 Ovesholm den 19 dec. 1863. Ridderstadska
arkivet.
1 Ovesholm den 8 okt. 1863. Ridderstadska
arkivet.
Give Gud, att vår regering låte sig fortast möjligt
övertyga om möjligheten av en sådan händelse.
(På franska i Ridderstadska arkivet.)
Fredrika Bremer var med all sin villighet
icke blind för de svårigheter, som den
personliga hjälpaktionen fört med sig. Hon
skriver till Cronholm den 29 oktober 1863:1
Mycket får jag tacka för tvenne vänliga skrifvelser
med underrättelser från vår unge vän Poles. Uppriktigt
beklagar jag att Ert varma intresse för den begåfvade
och interessante ynglingen fortfarande ådrager Eder
så mycket bekymmer och troligtvis kommer att länge
göra så. Ty för en Telemaque af denna brus- och
krushufvade sort är det icke godt att åtaga sig att vara
mentor med mindre man såsom denne kan, i behofvets
stund, handla med Minervas vishet.–-
Mycken, mycken nytta har Grvn Hamiltons
offentliggjorda svar på frågan om smycket gjort Poles här
hos oss. Det tyckes ha gifvit sista stöten till den
resning af lögner under hvilka hans nedriga fiender velat
begrafva honom lefvande, och hvilka Er hand hittills
bit för bit rifvit ned, under det att Lapinskys eländiga
uppförande fråntagit honom all auktoritet, äfven som
sagesman. Demontowicz har, med afseende på Poles,
heller icke visat sig som hederlig karl. Sedan han i
enskilt samtal med v. Qvanten, sagt denne att han
var för sin del öfvertygad om Poles’ oskuld, vägrade han
dock att gifva offentlighet åt denna sin öfvertygelse.
Han blef vid att påstå att Poles »i botten» likväl vore
»un coquin».–-
Att Poles återkommer hit, åtföljd af en
»Nationalregeringens kommissarie» tyckes utvisa att han i
något afseende lyckats i sitt ärende. Jag hoppas att
vi få återse honom lyckligare än han lämnade oss.
Men huru skall han blifva klokare, försigtigare? Mentor
får nog länge predika fåfängt. Måtte han dock ej
förtröttas och ej sjelf för mycket låta sig oroas af den
orolige, som nog ej lär sig att gå stadigt utan genom
att många gånger stappla och falla.––
P. S. Aft.bl. har jag icke läst sedan jag kommit hem;
jag försöker nu Dagl. Allehanda. Med Er är jag färdig
att beklaga hvar och en som har »ett bittert hjerta»
samt de s. k. liberala som så litet förstå sig på sann
liberalism och sann frihet. Se öfver detta senare en
ypperlig article af Albert de Broglie (fru de Staëls
dotterson) i Revue d. d. Mondes för d. r Oct.
Föremålet för dessa omsorger var då långt
borta. Under sommaren hade han i Malmö
varit som barn i huset hos Cronholm, till vars
hustru och små döttrar han ständigt skickar
hälsningar. Han skriver därom:1 »I hans hem
fann jag en fristad, där han gav mig tröst och
uppmuntran. Det är mig icke tillåtet att
nämna hans namn, men i mitt sinne bevarar
jag det till min sista stund med tacksamhet
och kärlek.» Genom Cronholms förmedling
blev Poles bl. a. föreställd för dåvarande
1 Stockholm den 29 okt. r863- Ridderstadska
arkivet.
1 Polska expeditionen och Stefan Poles. Malmö.
Hj. Möller, o. Köpenhamn, Otto Schwartz, r863.
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
