- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
367

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ur vinterns lyrik. Av Olof Lagercrantz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur vinterns lyrik

Döden spelar i dessa dikter en stor roll som
livsförnyare och värdemätare. Ekelöf är en
beundransvärd psykolog och i en rad dikter
söker han vidga gränserna för den mänskliga
jag-känslan och blotta det motsägelsefulla,
myllrande livet under medvetenhetens yta.
För att tränga dit ner behövs nya ord och
termer och det är dem han är på jagt efter.
I avdelningen »Etyder» heter det:

En värld är varje människa, befolkad
av blinda varelser i dunkelt uppror
mot jaget konungen som härskar över dem.
I varje själ är tusen själar fångna,
i varje värld är tusen världar dolda
och dessa blinda, dessa undre världar
är verkliga och levande, fast ofullgångna,
så sant som jag är verklig. Och vi konungar
och furstar av de tusen möjliga inom oss
är själva undersåtar, fångna själva
i någon större varelse, vars jag och väsen
vi lika litet fattar som vår överman
sin överman . . .

Det finns oändligt mycket att glädja sig åt
i »Färjesång» och det enda man skulle önska
vore i vissa dikter ett något klarare
bildspråk. Jag kan heller inte förstå annat än
att författaren gjort sig skyldig till en
-ntel-lektuell lapsus när han i en efterskrift säger
sig ha Ȍsyftat en utveckling av den
demokratiska attityden till en försvarsattityd mot
varje form av totalitär narkos». Var hittar
man denna demokratiska attityd i en
diktsamling som slutar:

Jag sjunger om det enda som försonar,
det enda praktiska, för alla lika.

Ebba Lindqvists diktsamling Fiskläge
betecknade hennes definitiva genombrott som
lyriker. Den hade en enhetlighet i sin
bohuslänska inramning, som hennes nya
diktsamling Röd klänning saknar. Därmed är
inte sagt att hon skulle gått tillbaka som
diktare. Som kärlekens besjungare är hon en
värdig kvinnlig kollega till Gullberg och
Edfelt och när det gäller intensitet,
lidelsefullhet och självuppgivelse distanserar hon
dem ibland. Hela den nya diktsamlingen är
en cykel av kärleksdikter, äkta och flämtande
och infattade i en böljande och samtidigt
klassiskt sträng form. »Den första våren»lyder:

Den våren känna vi alla,

och också för dig skall den komma:

våren, då markerna mjukna

och bergen och himlarna blomma,

då solblommans hylle öppnas,
och glasklara gröna himlar
välva sig underbara
kring skälvande röda blad.

Ebba Lindqvist

Och ingenting vill du äga,
blott röra vid lysande blomman.
Dà växer den fram ur ditt hjärta
och suger dess levande saft.

Och andra vårar skall blomma
och vissna och bliva till intet,
men djupt i ditt hjärta lever
våren, den första, den enda.

Carl-Erik af Geijersta.ms andra
diktsamling Bortom ordens skyar betecknar ett stort
framsteg sedan debuten. Hans dikt är vekt
drömmande, romantisk och lyriskt musikalisk.
Den rör sig gärna i de spelande skuggorna inne
under sommarens träd och stiger ej gärna ut
i solljuset. Ibland blir den en smula vag och
diktaren har väl ännu ej sina redskap fullt
i sin hand. »Fisken» är en sällsamt
fascinerande dikt om oron i blodet, några dikter
från Finlands vinterkrig, där författaren
deltog, har en klassisk kärvhet som för tanken
till Runeberg. Det är denne diktare som stått
för diktsamlingens något besynnerliga titel.
En dikt vid Verner von Heidenstams bår
glömmer man heller ej i första taget.

Nu blommar lönnen ut i gyllne vaka
och fäller bruna höljen till sin fot,
nu kommer ljuset rikare tillbaka
och möter fiskarn vid hans lyfta not.

Och fiskens silverfjäll och vågens krona
de glimma stilla vid din gröna strand
tills dagens alla färger fi förtona
och ljuset dör invid din tinnings rand.

367

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:33:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free