Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afsinnad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lindschöld Vitt. 148. — 2. Tillse, utse. lathe affsee vdi skogerne och opå wägerne ... huar tilfälle kunne ware att fälle wäldige stöore bråther. Fin. handl. 4:252 (1555). En käril
som ... slijcke legenhether (att fälla bråtar)
affsee kunde. 9:145 (1556). — 3. Inse, taga
1 betraktande, afsee vij nogsampt, at rijkzens
förnemblige styrckia ibland annat icke ringa
beror ... på een duglig och starck
skiepz-flåtta. Stjernman Riksd. 2: 1235 (1655).
Sidenmanufcturiet.. . intet hafver någon
synnerlig afgång, hvartill man intet annat kan
afsij vara vållande, än det att... de förbudnè
sidentygen blifva inpracticerade. Com. 5: 339
(1692). — 4. Afvakta. Så hafuer jag fuller
seedt huad komma skulle, men velet afsij
om icke någon bettring vore att förmoda
A. Oxenstjerna (HSH 35:183).
Felldtmar-schallckhen ... förmeente att fästa sigh vedh
Bodheströmen till att afsij huad fienden
vij-dere ville attentere. Dens. (38: 332). — 5.
Af-mäta. Geometria tienar till krijgzsaaker, till
at affsee dalar och högder, ther man will
bestalla, belägra och beskiuta slott och städer.
Brahe Oecon. il.
Afsinnad, adj. Vansinnig, affsinnadhe
menniskior måste vara bundna at the ingen
man skadha. A Laurent» Hust. 103.
Afsinnig, adj. Dåraktig, oförståndig.
[Mnt. afsinnich; T. absinnig.] hoo är så
fåvitsk och afsinnigh, som icke veet, huru
Påverna altijdh hafva varit och ännu äre
til-sinnes emoot Imperium eller Käisare väldet.
Bureus Varn. C 4 b.
Afskaffa, tr. Af skeda, afvisa. [T. [-ab-schaffen.]-] {+ab-
schaffen.]+} hon affskaffade berörde qvinna
medh blygd och neesa ifrån hofva.
Schroderus Albert. 1:197.
Afskala, tr. Afmeja. uthi fiendens lägher
skulle innan några daghar tryta korn och
proviant, sedhan åkrarna nest om kring
lägh-ret voro afrskaläde. Schroderus Liv. 416.
Afskapa, tr. Vanskapa, vanställa,
högfärd i klädher bådhe Gudh och menniskior
misshagar, och menniskian affskapar och
van-skapar sigh fast meer ther medh, än som
pryder. A. Laurentii Verld. speg. 334.
Af skatta, tr. Af pressa, aftvinga. [Mnt.
afschatten; T. abschatzen.]• honom bleff
aff-skattedt och trugedt sex daler, som han doch
icke någen tijdh hade honom skylligh varit.
Tegel Gust. 1 hist. 2:298.
Afskattning, f. Afkortning, minskning i
skatt, föririedlinger och afskatninger (å
hemman). HSH 31:418 (1662).
Afsked, n. och m. 1. Få a., blifva
af-färdad. När the nu hadhe fått sijn affskeedh,
komo the til Antiochiam. Ap. gern. 15:80.
Göra a., taga. afsked, iagh ... giorde ther
mijn affskeedh, och foor til Macedonien.
2 Cor. 2:13. — 2. Aftal, öfverenskommelse.
blifva vidh förbund och affskeedh. Girs
Gust. 1 kr. 130. Det sista afsked emillan
fadren och sonen var, at han ingalunda skulle
sätta sin fot på den Polenska lands sidan, med
mindre de Påler afstodo med den anfordring
på Lifland. Joh. 3 kr. 114. — 3. Besked,
afgörande svar. giffuandis them suar och
a|fsked på theris ærende. Gust. 1 reg. 4:152.
the äre uthi alle saker snare til at giffua
aff-sked. Schroderus Hoff. väck. ni. —- 4.
Förordning, stadga. Ther någre komma som
vele sigh fordenskap uthan penninger pucke
och truge til, . . . skole the efter afskeden
blifve straffede. Stjernman Com. 1:480
(1604).
Afskeda, tr. och intr. 1. Afskilja,
afsöndra. [Mnt. afscheden; T. abscheiden.]
thet fijna ... drager sigh af och afskeder sigh
ifrån thet ofijna. Stjernhjelm Arch. E 3a.
— 2. Aftala, öfverenskomma- hafve vij medh
städerne theröfver (om soldatinqvarteringen)
affskeda låtit. Stjernman Com. 2:114 (1638).
handla och affskeda sålunda, at konung
Birger måtte blifva ledig uthur fängelsset.
Sylvi us Er. Ol. 260. — 3. För ordna, bestämma.
Gudh ... affskedher them (tyrannerna) en viss
termin til at rasa. L. Paul. Gothus Mon.
pac. 4*9. — 4. Afgöra, af döma. de ringaste
saker och the, som mäst falla under enahanda
sätt till at affskieda. Emporagrius
Kyrk-ord. 267.
Afskedes, adv. Från rätta vägen, vilse.
[Isl. afskeiöis.] det nu går ju lengre ju meer
afskedes. U. Hjärne Orth. 13. hvad hielper
at man förer den på rätta vägen, som altijd
vil fara afskedes? Ders. 124.
Afskilja, tr. 1. Skilja ifrån sig, förskjuta.
Salighe warden j tå menniskionar hata idher,
och affskilia idher. Luc. 6: 22. — 2. Afdöma.
När the sig emillan haffue nogon trätte om
jordegodz eller annet sådant, schall dhå
förhöres och afskillies för Kongl. M:tz nämpd.
HSH 27: 30 (1563).
Afskilsår, n. Dödsår. 1546, hans
(Luthers) vsle affskilz åår. Ernhoffer 65 b.
Afskjuta, tr. Nedskjuta, wåre beste
Bisse-schitter är oss affskötne. HSH 36:155 (1577).
Afsko, tr. Affskoo, exuere calceos.
Aff-skoodd, barfött. Helsingius.
Afskoren, p. adj. Affällig, katter sk (från
Guds rike eller från kristenheten afskuren,
afstängd. Se Schiller-Lübben afsniden.)
the affskorne Rydzers argheth. Fin. handl.
7:92 (1511). the omilde affskorne Rytzer,
then helge cristne throes oppenbarlige hetzske
fiendher. HSH 24:38 (1516). affskorna
åhörare, the som äre sina sielaherdars vppenbara
fiender. A. Laurentii Hust. 79.
Afskorlig, ad j. Katter sk. (Se A f s k o r e n.)
höllom några sedher, som hade vthi sig
ket-terij smitto, och med sådana wåro olideligha
och affskorligha sedher giorde wij oss tungan
allo rikens folke. Carl Knutssons bref till
kapitlet i Upsala, hos O. Petri Kr. 241.
Afskrida, intr. Afvika, aflägsna sig. [T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
