Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Anhang ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anhang
— 30 —
Anhängslig
senns anliggienndhe. Hist. handl. 13. 1:195
(1565). thet angalt theris ähre. Ders. 234
(1566). spotzsktt taell och ordh ... the ther
ahngulle Kong:e M:ttz embethe och dignitett.
Ders. 295 (1567). Then som annan någen
saak tillägger, den heder och ähra angäller.
Schmedeman Just. 44 (1569). een sak sorn
angäller noghot högdt och vichtigt.
Schroderus Pac. 269.
Anhang, n. 1. Följe, haffuer en löss
skalkehop iw nylige giffuit siigh j anhangh
med honum (Daljunkern). Gust. 1 reg. 4:166.
peder gröm ... gaff sig i anhang och forbundt
medt for:ne her peder och mester knwth.
4:381. Tå vardt them mykit besvärligare, som
leffde i ächtenskap, att varda fördreffne medh
hustru och barn, än them som icke hade ett
sådant anhang. P. J. Gothus Hust. 182. —
2. Bihang, anhang til then Disputation, som
... under mitt præsidio här i Stockholm holtz
Runius 2: 80.
An hetsa, tr. Upphetsa. [T. anhetzen.]
han skall kunna ... anhissa emot oss någre
våre grannar och ilvilliande. A. Oxenstjerna
(HSH 33:125).
Anhålla, tr. och intr. [T. anhalten.] 1.
Tillhålla, uppmana. I wele förthenschuld
förmane och anhalde hele. frelsitt, att the hwar
i sin stadh äre rust och wederrede. RR 32/s
1545. — 2. Hålla i, fortfara, den förnemste
handelen och handtvercket blef hos Tyskarna,
hvilket ännu til en godh deel anhåller och
durar. U. Hjärne Orth. 131. Skulle ängslan
öfver synderna ännu anhålla, så tenck at Gud
vil höra tin ängsliga suck öfver tina synder.
Svedberg Sabb. ro 2:1182.
Anhäfta, tr. Vidhäfta. [T. anheften.]
Vidh panterne af guld, sölfver och klenodier
skal en lähnebancks-zedel anhäfftas.
Stjernman Com. 3:682 (1668).
Anhäfva, tr. och intr. [Mnt. anheven;
T. anheben.] 1. Begynna, anställa, anstifta.
bönderne ... anhäffuet itt perlament och slagit
några aff wora tiänare i hiell. Gust. 1 reg.
7:80. the ... någit vproor her jnd på Rikett
anheffua welia. 7: 81. thenn feijde the mett
the Hollendere anheffuit haffua. 8:251. the
Rysser wele anhäfwe någon feyde opå
Swe-rige. RR 10/io 1545. Och är nw sådant
perle-menthe ... ther begynt och anhaffuit. Fin.
handl. 8:222 (1555). Han fruchtede för then
afftensång, The wille anhäffue (höja,
uppstämma). En liten Crön. I 2 a. — 2. Börja,
uppkomma, när the nu j try åhr för stadhen
legat hadhe, anhoff Herren sielff til at krijgha.
P. P. Gothus G 8 b. när pestilentian
begynner anhäffua. Dens. Hh 2 a.
Anhäkta, tr. Vidhäkta, fasthaka.
Du-illius medh kädior och hakar ... hechtadhe
sina och fiendens skep tätt tilsamman ...
Sedhan flydde the andre skeppen så månge
som icke vore anhächtadhe. Schroderus
Liv. 230.
Anhällig, adj. Som håller sig till någon,
är någons anhängare, hvar konung hafver
sitt egit partij, som honom anhälligt är.
Co-lerus 2: 76.
Anhänga, tr. [T. anhängen.] 1. Hänga
på, hänga vid, belasta, med anhängde
radband gifva lärjungarne i Emaus et andäktigare
utseende. Tessin Bref 1:84. twnghen ...
anhenger the godemen. Gust. 1 reg. 2: 53.
wij ære then samme som rycktith anhængier.
4:80. detta vår Paracelso anhengde onda
rychte. U. Hjärne Par. 3. de olägenheter
och besvär, hvilka oss här hemma anhängia.
Stjernman Riksd. bih. 339 (1657). månge
hinder migh anhängde. HSH 28:186 (1660).
bevarande medel, at icke gifftet skal sig
anhängia och fästa. Lindestolpe Frans. 116.
— 2. Hänga på, bero på. anhenger påfvens
och hela hans anhangs lefverne och velstånd
utaff then updichtade skärsselden.
Laure-lius Påf. anat. 494. — 3. Angå, vidkomma.
the stycker... som alla rikitzens inbyggiare
anhängia. Gust. 1 reg. 4:149. — i. Bifoga,
tillägga, månde vij uthi brefvet anhängia
thenne kärlige förmaningen. Stjernman
Riksd. 2:1427 (1664). — 5. Göra anhängig.
läggia then vädiande parten viss tijd före,
innan hvilken han sitt vaad vid högre rätten
anhängia skal. Sjölag 1667, Skipm. b. XIV.
— 6. Refl. Göra sig förbunden, tillgifven.
han månge förähringar och skenker ibland
gemeene mann hadhe uthdeelt, och ther medh
sigh anhengt een stoor deel aff folcket.
Schroderus Liv. 630.
Anhängig, adj. Sammanhängande,
förbunden med, tillhörig, underlydande,
under-gifven, tillgifven, medh en träbroo, som ...
bygdes öfver elfven, göra thet (berget
Jani-culum) medh stadhen anhängigt.
Schroderus Liv. 30. Hannibal drogh ... til stadhen
Metapontum, som var honom anhängigh.
Ders. 332. Ösel är een anhängig insul vidh
Lijfland. Widekindi 32. något aff the
mine-raliske kraffter (i helsovattnet) sigh altijdh
vidh blodet eller inelfverne anhängigt giör.
U. Hjärne Surbr. 95. det sätt och manér,
som hos honom (påfven) och hans
villfarelsers anhängige vore brukeligit. J. Werwing
1:128.
Anhängslig, adj. 1. Sammanhängande,
förenad med. Öön medh en broo ... hadhe
varit anhengzligh vidh landet Attica.
Schroderus Liv. 899. — 2. Vidkommande, som kan
tilläggas, tillskrifvas, hvadh orsaken angår
til thetta beramadhe mötet, är hon icke them
Romarom anhengsligh, uthan edher
(Grekerna) allena. Schroderus Liv. 490. —
3. Tillgifven, undergifven. han hafver hafft
then konsten til at göra sigh andre
menniskor anhengzlighe och benägne.
Schroderus Liv. 527. the som thet Romerske
partijt anhengzlighe voro. Ders. 543. Konung
Antiochus (honom) genom store skäncker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
