Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Arnesk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arnesk
— 43 —
A sträck
D. arne.] kiök och arnar. Spegel Guds
verk 105.
Arnesk, adj. Från Arnheim. Brukas som
subst. Arnheimskt (Nederländskt) tyg. [Mnt.
arnsch.] ett par Messerede af Arnesk. Fant
Observ. 32 (1516). ij (2) stycken dubbelt
Arnesk högt gråth. Gust. 1 reg. 8:100. Til
menighe hofuedh schall bestyres blått och
huit klädhe, Item blått Sayenn och Arnesch.
Tegel Er. 14 hist. 324 (1561).
Arr, n. Ärr. [F.Sv. ar, arr.] bekommar
man sällan en så behändigh läkiare, som
således henne (skråman) helår, at man jo itt
arr ther effter varse bliffuer. T. Johannis
Fästn. Pga. Franske meslings arr. Spegel
Guds verk 114.
Arrest, n. ett arest. P. J. Gothus
Hub. 88.
Arrestera, tr. Taga i beslag. [Mnt.
arresteren.] han haffuer aristheret en hop
götz. Gust. 1 reg. 3:31. Jfr Rostera.
Arst, Arts, m. Läkare. [Mnt. arste; T.
arzt.] Kan thw komme vdoffuer en god arst,
som haffuer förstand oppa allehande
krank-hett, tho fly mig honum hiit. Finl. 347 (1507).
lijka som man läkieren icke klaga eller
skyl-dhe kan, ath han then skadhelighe wedzskan
j menniskiones lijff giort haffwer,... lijkaså
kunne wij then Himmelske arstenom icke
skuldh giffwa, när han oss Corss oc
bedröff-welse tillskicker. L. Pet. Gothus il b.
Skal ingen Lappere fördriste sigh at gifue
sigh ut för någon Artz eller Läkere.
Skråord. 247 (1571). — Ett ej sällan
förekommande ord.
Art, f. 1. Slägte, theras fäder, een
aff-felligh och ohörsam artt. Ps. 78: 8. Tu onda
art giff acht vppå Herrans ord. Jer. 2:31. —
2. Dugtighet, besked, eftertryck. Them (de
tornerande) hölt inga staakar, ther brast och
small thet art war (att det var besked med).
Svart Kr. 137. — 3. Behag, täckhet.
Näktergalarna små, steglizor, hämplingar, amstar
siunga och qvittra med art uthi mångtusende
stämmor. Stjernhjelm Bröl. 19.
Arta, f. Ärta. Ärtor (anates). Rudbeck
Atl. 1:82.
Arta, tr. 1. Bilda, tillskapa, han een
oreen klimp af stoft och myllan svarta Så
underligit haar och herligt kunnat arta (om
menniskans skapelse). Spegel Guds verk
246. — 2. Inöfva, dressera. Rapphöns fångas
med en lustig jagt, der på man ahrtade
hundar hafver. Risingh 79.
Arteliga, Artliga, adv. Artigt, skickligt,
fintligt then tridie wår christelige troos
artikel ... warder här arteliga föremåladher
j Christi skipsfärd medh sina läriungar. P.
Erici 1:149 b. Astrild veet thera (tärnornas)
spör, och kan them artliga vängia.
Stjernhjelm Here. 174.
As, n. Lik. Altså wardt Isebels aasz
såsom en treck på markenne. 2 Kon. 9:37.
iagh skal kasta titt (konungens) aasz vppå
berghen. Hes. 32: 5. stridsstaden vart täckter
med bleka as. Björner Kämp., Karl o.
Grym. 13.
Asa, intr. 1. Lägga lockbete, med
huilc-kit anslag (att tåga med krigsfolket i små
spridda hopar) the fast asza för the
skogz-tiuffuer (locka dem till anfall). RR ™h 1542.
Haldan heela sin skipsflotta stält hadhe på
försåth för fienderne och allenast medh tu
blott skip lät sigh see i sion, och således
asadhe för them. L. Petri Kr. 32. — 2.
Försåtligt lura (efter något). Alltid var han
i förväg för Hialte och asade efter tillfälle
att få stöta sin spets i hjertegropen på
honom. Mörk Adal. 1:175.
Askeblåsare, m. Satirisk benämning på
kemist. Askeblåsare, som Paracelsum läsa
och intet förstå,... förfölja och förtala honom
alldramäst. U. Hjärne Par. 5.
Askedyss, m. Askhög. [Isl. dys, dös;
D. dysse.] at uprekna alt hvad Plinius han
gissar, Thet är at vältra sig i stoora
aske-dyssar. Spegel Guds verk 109.
Askedämmare, m. Askunge, askfis.
[Månne af T. dämmern, slå dank?] berömde
Ismael sigh, tiensteqwinnones son, aff sijn
första byrd, och förachtade Isaac, såsom en
ringa askedembare. P. Erici 4:121 a.
Askegraf, f. Askgrop framför ugnen.
Med sin hustru åtte han en son ... hvilken
strax i ungdomen satte sig i askegraven.
Verelius Götr. 31.
Askodag, m. Askonsdag (onsdagen efter
fastlagssöndagen). [Isl. öskudagr.] the
På-ueske somblige tingest wiya vthan
beswär-ielse, såsom askon om Askodagen. L. Petri
Kyrkost. 84 b.
Askot, adj. Askott, cineraceus.
Schroderus Lex. 76.
Askula, f. Likhåla. nu liggia the vthi
Dieffuulens aaskula, och förtäras aff matkom,
paddom och ormom. P. J. Gothus Synd.
sp. I 2 a.
Aspa, f. Hasp. Aspa, klincka, märla,
repages. Schroderus Lex. 86.
Assoya, f. Ett slags vin, må hända från
det forna grefskapet Auxois i Burgund.
[Mnt. assoya.] Een pipa Assoya (värderad
till) 200 mark. Stjernman Com. 1:193
(1566).
Asteld, m. Kärlekseld. [Isl. äst, kärlek.]
Han kokade förgifft, som skull’ hans ast-eld
stilla. Lucidor B 4 a. Runius Dud. 2:6.
Astrack, n. Golf, inlagdt i rutor med
stenskifvor, mosaikgolf; äfven stenskifva
eller tegel o. d., hvaraf golfläggningen
utgöres. [Mnt. astrak; T. estrich.] Rudus,
astrack. Var. rer. voc. G 4 b. Pauimentum
tessellatum, golff lagt. med fyrakant astrack.
Ders. G 4 a. Astractz salen (på Gripsholms
slott). HSH 3:87. thett Awstranch (!) ifrå
Finlandh, som till golff vdi Dröttninge Maket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
