Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bestärka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bestärka
— 88 —
Besvära
het och bestendighet. Svedberg Schibb.
132.
Bestärka, tr. Förstärka. [T. bestärken.)
holla sion reen, för en {än) seuerin Norby
och Skepper Clemeth kwnne siigh bestærke.
Gust. 1 reg. 4:46.
Bestörta, tr. [T. bestürzen.] 1.
Igenstörta, uppfylla, grufvan . .. mycket är
upp-fylt af dee åthskillige fall, hvilcke sigh då och
då tilldragit hafva och bestört månge vackra
rum. HSH 40: 53 (1662). — 2. Göra bestört.
Jag tilstår, at mig en sådan anmodan ei ringa
bestörte. M. Stenbock (Lönbom Anek. 2:
238).
Bestörtad, p. adj. Pickhågad. [T. auf
etwas bestürzt.] Churfursten är så högt på
den Pragiske friden bestörtadt. HSH 37: 80
(1635).
Bestörtenhet, f. Bestörtning,
bestörten-het dem intar. Celsius Æn. 19. Vid et
sådant dunderslag kunde biskoparne
omöje-ligen dölja sin bestörtenhet. Gust. 1 hist.
1:851.
Besucka, tr. Sucka öfver, beklaga. Thet
bör besukkas mäst, at hon ey hafver lemnat
Sitt beläte här kuart (qvar). Lucidor V 3 b.
Så veeta dumma diur besukka hvad the mist.
Dens. Dd3a.
Besupen, p. adj. Berusad, full. [T. [-be-soffen.]-] {+be-
soffen.]+} Så stal I er en slurk utaf hans
nectarkrus, Hvaraf I ändlig blef besupen som
en kråka. Knöppel Gud. rådslag B1 b.
Besvaga, tr. Försvaga. [Mnt. besweken;
T. beschwächen.] Om saa skeddæ ath honum
(H. Gadd) skulle nw betagis then tyende och
han skullæ ther medh beswagis (förarmas?)
i thenne swaare rigisins thieniste. HSH 20:
34 (1507). vorth fædernis riche och wij
stor-lige beswageth och foröödh ære. 20:73(1506).
wij haffue . . . förarbetet och beswägt oss.
Gust. 1 reg. 12:262. Jfr Bes ve ka.
Besvalka, tr. Svalka. Med blod besvalka
... sin mordska törst. Geisler 348.
Besvara, tr. Motsvara. Gud ville genom
sin helga nåd mig ingiva nätta och krafftiga
tancker, som mit höga upsåt besvarade.
Hermelin A 8 a. lycken besvarade titt upsåt.
Dens. D 4 b.
Besvassad, p.adj. Talför. [T. beschwätzt.]
the leya en (prest) som är vel besvassat...
och kan förtälia thet som the gerna höra vilia.
Laurelius Påf. anat. 206.
Besvek, n. Svek. Menniskiones fall genom
Ormsens besveek. Dijkman 5.
Besveka, Besvecka, tr. Försvaga. [Mnt.
besweken, beswecken.] uj (vi) oss och rigit
inthet yttermere förblotte eller besweke
schole. Gust. 1 reg. 11: 25. rigit besweckis
och forblöttis i thet, ath thet ene slott bliffuer
försatt effter thet annett. 11:26. JfrBesvaga.
Besvekning, f. För svagande, för ar mande.
Wijborgz Stadz fatigdom och beswekningh.
Fin. handl. 7:161 (1545).
Besvepa, tr. Svepa, omsvepa,
swepe-klädhet ther all folck medh beswept äro.
Es. 25:7.
Besvika, tr. Svikligen taga. [Mnt. [-besviken.]-] {+be-
sviken.]+} Så wore thet en stoor orett, at tagha
thet så bortt, och them ... theras (egendom)
jfrå beswijka. 2 Macc. 3:12.
Besviklig, adj. Sviklig, svekfull. K.
Phi-lippus ... plägade vara uthi samtaal
besvijke-ligh. Schroderus Liv. 449. besviklig
utvärtes gudhachtighet och fromhet. J.
Rudbeckius Kon. reg. 433. sådane arge och
besvikelige grep (att bedraga sina kreditorer)
kunna jämföras emot annat groft tiufveri.
Stjernman Com. 5:749 (1699). Mammon
kallas här then oretta, àSixta<; fallax,
besvike-lig, som Christus ock kallar rikedomar
be-svikeliga. Svedberg Casa 295.
Besvijke-liga haffvet. U. Hjärne Vitt. 149.
Besvikligen, adv. Svikligen. Cronones
ägor ... som kunne befinnas besvijkligen vare
afhendede. Landt. instr. 24 (1683).
Besvimma, intr. 1. Svimma. [Mnt. [-be-swimen.]-] {+be-
swimen.]+} tå bleknadhe Drotningen, och seegh
nedher beswijmandes. St. af Esther 3:10.
Kong. Götstaff greet så han nestan mötte
be-swimadt. Svart Kr. 91. Hon föll på iorden
nidh, Besvimmade bort så iemmerligh. Tisbe
48. Lågh han ther besvijmat en hela natt.
R. Foss 125. — 2. Svindla. Graffuer, så
diwpe, at then som thär nedher sågh, måste
beswijma. Lælius Res. 2:11.
Besvimmelse, -svimning, f. 1.
Svim-ning. seegh hon åter nedh vthi een
be-swimelse. St. af Esther 3:17. Konungen
uthaff itt oförmodelighit hugg var fallen uthi
een besvimmelse. Schroderus Liv. 35. aff
vanmächtigheet falla i besvimelser. Sp
arman Sund. sp. 122. Jag föll i en ny
b’e-svimning. Dalin Arg. 2, n. 22. iag sedan
har hafft een stoor plåga, serdeles af elake
besvimninger, som migh undertijden uppå
kombne äro. HSH 16.151 (1667). — 2.
Svindel. besvimmelse i hufvudet. A. Månsson
Ört. 22, 32. besvimmelse, när thet löper
omkring för ögonen. A deri. 80.
Besvära, tr. Betunga, belasta. [Mnt. [-be-swaren.]-] {+be-
swaren.]+} then som är ... medh ingen ting
beswårat eller hindrat, ... ee huadh thet är
aff dryck, maat eller annat. NT 1526 försp.
5 a. the besvåre sich ey med annars synder.
O. Petri Klöst. F4b. the ther fatige äre j
andanom, betungade och beswårade aff
syn-dene. 2 Post. 8 a. the som hws haffua til
at vthleya, at the fattigha hwsarma medh
husalegho icke för mykit beswåra. P. Erici
5:69 a.
Besväga, se Besvaga.
Besvälla, intr. Svälla, jäsa upp. thess
åffthare wij them formana ... thess ytermere
beswella the j sin jlhærske. Gust. 1 reg. 4:139.
Besvära, tr. Göra svår, försvåra. Så
warder ock mandråpares saak icke litet be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
