Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Däfvig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Däfvig
— 171 —
Dödslag
däfver honom väl med urin. Lindestolpe
Färg. 46.
Däfvig, adj. Däfven, fuktig. Solen ...
uthtörkar alla pussar och dääffviga rum. P.
J. Gothus Ap. gern. 48. man haar hafft
bemödningen eller rörelsen tilfyllest, tå man
begynner at blifva något lijtet däfvig eller
fuchtig. U. Hjärne Surbr. 81. denna
sanden håller sig däfvig, då han är hoppackad.
Linné Sk. resa 120.
Dägel, m. Degel. En man warder igenom
rosarens munn bepröffuat, såsom silffwret j
däghelen. Ord. 27: 21. man them hade i en
dägel sammanlödt. Kolmodin Qv. sp. 1:325.
Dägga, tr. Gifva di. (Brukas äfven om
qvinnor.) Sara degde barn. 1 Mos. 21:7.
quinnan .. . degde sin son. 1 Sam. 1:23.
Amman, i thet hon omfattar och famntager
sitt fosterbarn, så deggiar hon thet medh
sijne bröst. Comenius Tung. 229.
Deg-giande qvinnor. Colerus 1:151. Then
sörjer icke barn, som barnen aldrig dägde.
Kolmodin Qv. sp. 1:4.
Däggebarn, n. Dibarn. Haffuer the vnga
barn och deggiobarn til sammans. Joel 2:16.
Däglighet, f. Däglig qvinna, skönhet.
The foro landen om och valde dägligheter.
Kolmodin Qv. sp. 1:588.
Dägling, m. Afkomling. (Af dägga.) I
Svia-rikes ädlingar Och Gotha-landets
däg-lingar. Rudbeck d. y. 40.
Däken, se De ken.
Däm, n. Rummel, sus och dus.
(Förekommer i förening med Släm.) Hvadh glädie
och lust kan tilstå Skal i dagh intet felas på.
Om thet än vore åhrén fäm, Skulle ey felas
släm och däm. Messenius Signill. 10.
Däme, n. Efterdöme, exempel. [Isl. dæmi.]
it nyttigt däme. Spegel Guds verk 295.
Dämesaga, Dömesaga, f. Däme Saga
kallas een historia eller fabel, af hvilken
något exempel ock efterdöme kan tagas.
Spegel Ordlista till Guds verk. [Isl. dæmi-,
dæmisaga.] the ting, som månge förr
förtegat, Uprepa, så at thet en dömesaga blifver
Och efterkommandom all dygds exempel
gifver. Spegel Sal. vish. företal.
Dämma, demma, intr. Rumla, ruckla,
lefva i sus och dus. [T. dämmen.] (I
förening med Slämma, Slemma.) Alt hvadh vij
lystom hafvom vij: Rusa, dansa och läfflerij
... Här fåår man slämma och dämma fast.
S. Brasck Förl. sonen I 2 b. Han slämde
och dämde i fullan dws. Ders. L 2 b. the
hemma Få raasa, slösa, slemma och demma.
Ders. B l b. slemma och demma, dricka och
swerma. P. P. Gothus H3b.
Däm mare, m. Rumlare. [T. dämmer.]
Mannen är en slämmare och dämmare.
Schroderus Albert. 2:181.
Dänga, intr. thet [hjertat) uthan
återvändo dänger (klappar). Comenius Tung.
274. thet gör migh ondt j alt mitt lijff, Mitt
hierta denger j minom kropp. Jer. klag.
1:20. Mit hierta der dänger i mig och
plågas för den olyckelige Ulysse. Rudbeck
Atl. 1:302.
Dänning, se D e n n i n g.
Dö, intr. Thet som döör thet döö (må dö),
Thet som försmechtar thet försmechte. Sack.
11:9. förr än han doo. 1 Krön. 23 (22: 5\
Död, m. Förödelse, bedher Herran idhar
Gudh, at han doch borttagher thenna dödhen
(gräshoppornas härjning) jfrå migh. 2 Mos.
10:17.
Dödaktig, adj. Död, dödlik. Sares
dödh-actugha qwidh. NT 1526 Rom. 4:19. (Bib.
1541: halffdödha.) wij finnoms kalle och
dödhachtighe til Gudz ord. A. Simonis
E 4 b. Skal iagh kalla lijffvet dödhachtigh,
eller dödhen lijffachtigh, veet iagh icke.
Kemner 14.
Döddölja, se Dödölja.
Dödehufvud, n. Dödskalle. [T. [-todten-kopf.]-] {+todten-
kopf.]+} Baak om (Tiden) står ett dödehufvud
med tvänne dödas been. Stjernhjelm Virl.
rep. låta sättia... vidh fötterne (pä likkistan)
dödehufvudet. Stjernman Com. 3:727 (1668).
den med dödhufvuden omgifna grafven. y4s.
Ban. 1:484.
Dödehus, n. Sterbhus, sorghus. [T.
todtenhaus.] HSH 31:70, 72, 73 (1661).
Dödelse, f. Dödande, then gamla Adams
dödilse. Dav. ps. 1536 försp. kötit moste
dödeisen lijdha. Ders. kötzens dödelse.
P. J. Gothus Ridd. C 5 b.
Dödgräfvare, m. Dödgräfvare, the skola
vthskicka ... dödhgraffuare til at begraffua
the igenbleffna. Hes. 39:14.
Dödklagan, f. Klagan öfver någons död.
tå höllo the een ganska stoor och bitter
dödhklaghan. 1 Mos. 50:10. Hemligha må
tu sucka, men ingen dödhklaghan föra. Hes.
24:17.
Dödsfall, n. Dödssätt, huru man sigh
hålla skal hoos the döda och theras
begraff-ning, ä hurudana dödz fall them haffuer
wederfarit. L. Petri 4 Post. 65 a.
Dödskjorta, f. Svepning. Lind Ord.
Dödsknäpp, m. Dödsknäck, deras
afundsmän den sista dödsknäpp gifva. J. G.
Hallman 49. Det olycksbrefvet har mig
dödeknäppen gifvit. Palmfelt Qv. skol. 53.
Dödskrämsel, f. Gengångare, spöke.
jag frågade hvad dödskrämsel det var som
ville göra honom visite. Dalin Arg. 1, n. 17.
Dödsla, Dödsel, f. Dödskamp. Dödzla,
Agon mortis, Todtkampf. Schroderus Lex.
17. vidh han stalp, högg han i dödslene till
sin baneman. L. Petri Kr. 17. han ligger
i dödslen. Sparman Pest. A 4 a. händren
Priamus i dödslen från sig ger. Celsius
Æn. 18. Ragnar har i dödslen påkallat sina
barn til hämnare. 1 Kyrk. 161.
Dödslag, n. Tå the nu så utaff the
lefvande diurs mord och dödhslagh sig mättat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
