Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fadderska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fadderska
— 193 —
Falbänk
väl går och rijk är, han hafver månge
vänner, han är mången mans svågher och
fadder. R. Foss 566.
Fadderska, Faddra, f. 1. Gudmor,
fadderska, commater. Comenius Tung. index.
Gudfaar och Fadderskan .. . fara til
suur-brunns. U. Hjärne Vatt. 90. Commater,
faddra. Var. rer. voc. C 5 a. klockor ... the
Påueske döpa och smöria, brukandes ther
til faddror. L. Petri Kyrkost. 69 a. - 2.
Kusin (se Fadder 2; eller måhända menas
här en qvinlig medfadder). Heise wor
faddra och Gudbarn med monge gode nätter
aa wora wegna. H. Brask (till Arvid
Vest-göte, HSH 14:87).
Faderland, n. Fädernesland. [T. [-vater-land.]-] {+vater-
land.]+} Riikith, allés wore faderland. Fin.
handl. 2:276 (1549). Skylligh är iagh mitt
fadherland Altijdh tiena ehvar iagh kan.
Messenius Disa 20. Gudz änglar... bära
våra siälar in i thet eviga faderlandet. P.
J. Gothus Rel. art. 125. bör man ey slijke
gråta. Som döden tager bort, när the bäst
kunna båta Sin konung först ok fremst, ok
seen sit faderland. Lucidor Gg 2 b.
Fadersgris, m. (Jfr Morsgris.)
Vater-söhnlein. Lind Ord.
Faga, tr. Rensa (äng om våren från
gamla löf). Se Rietz. [Isl./a^a] (Hvar
sockens inbyggare på Gotland) rengiöra och
faga des (preststommens) ängiar. HSH 29:
398 (1654).
Fager, adj. Fagert och stille wedher.
Gust. 1 reg. 13: 41. Dygd står (består) i
fagert mod. Stjernhjelm Here. 391. intet
är fägre än een godh skickelse och ordning
i all ting. L. Laurent» Nyårspred. A 3 a.
Hans hoff haar fägre drächt än Salomos.
Spegel Guds verk 26. En skogboe berömer
sin skogbygd, såsom then fägraste.
Ryde-lius Förn. öfn. 130.
Fagerlek, m. Fägring. [Isl. fagrleikr.]
förnemlighe mäns kröps fagherlek och
anletes skönheet. Schroderus Albert. 1:67.
månge, hvilke ... sågho för ögonen the
lustige landskap uthi Asien, bevektes uthaff
theras fagherleek. J. M. kr. 27. vij fijre och
göre stoor höghtijdh aff Frantzösk, Spansk
och Italiansk, lijka som ... glimmande aff
fagerlek. Stjernhjelm Sv. och G. måles
fat. föret. 3 b. Då ligger roos vissnat och
bleek, Mister sin lust och fagerleek.
Wi-vallius 344.
Fagerläte, n. 1. Skenfagra låter. [Isl.
fagrlceti.] och är ingen ende på theres
fagherläte och skenrika gudheligheet. L.
Petri 2 Post. 191 a. — 2. Prål, glitter, ther
(i domkyrkan) glemmar och skijn guld,
silff-uer, ädlestenar, och medh slijk oändelig
skrymtisk fagerläte (plur.), intet ringare, hwar
ey meera än något Keysars eller Konunga
pallatz. Uti. på Dan. 583.
Fagga, f. Vi föra ynckeligt förderfvet uti
faggan. Eldh Myrt. 122. Synden förer ju
förråtnelsen i faggan. Ders. 136. ingen synd
så söt och liten är, Som icke bitter död och
straff i faggan bär. Kolmodin Qp. sp. 1:10.
Sig ur sjukdoms faggor rycka. Dalin Vitt.
II. 4: 224. Skaldekonsten i Sverige ... kunde
ej slita sig ur barbariets faggor förr än i
Christinas.tid. 11.6:191. Prinsessan Grimma
var i jättens faggor mer död än lefvandes.
5:58. — Enligt Spegel (Ord.) har faggor
bet. "rimsor af kläderna, forsan Lat. Iaciniæ",
och i Guds verk (s. 199) säges: Jag vii tå
spool och fiäl och sådant från mig slengia,
Som mest vid fiskiare och theras faggor
hengia.
Fagna, tr. Fägna, glädja. [Isl. fagna.]
Almosor haffuer tu så länge vthgiffuit, At
intet är qwart j husena bliffuit. Sådana
vth-gifft migh intet kan fagna. Tob. com. C 3 a.
Fakter, f. pl. Yttringar, åthäfvor, låter.
[D. fagter.] (ond) andelucht... kan warda
kend aff thessa fachter, at när en raapar snart,
lijka som ätickia wore j magan, och elliest
fastande rapar en litet. B. Olavi 33 a. Lätt
se tu äst i tijna fachter stijff Och altijdh
nogot småpuss drijff. Rondeletius 54. tu
äst migh behagheligh vorden För tin fachter
och manligha orden. Dens. 89. oförskemde
facter och galenskaper, som uthi åtskillighe
dansar begås. Schroderus Albert. 4:83.
— Jfr Fukter.
Fala, tr. Hålla fal, utbjuda till salu,
sälja, en part, som bygge och boo offvan
longehedhen i Bergzlagene ... bruke ther i
staden (Vesterås) all borgere näring, fala
theres jern både i marcknader och emellan
marcknader. Stjernman Com. 1: 56 (1539).
hon hölt sigh rätt för alla faal, Och var
ganska kärlig i svar och taal... Een mächta
skön jungfrw tu här om taaler, För tree
peningar man ey bättre faaler. Chronander
Bel. I 2 b. (faaler kan här ock betyda köper;
jfr Isl. fala.)
Fala, f. (? Fale, m.) Falskhet, bedrägeri?
Vij them redeligh betala Uthan någhon svijk
och fala. Prytz Gust. 1 E 2 a.
Fala, f. Slätt, hed. lätt plundra en hoop
Tydskes kramgodz ther war på Kopparbergz
Fahlu. Svart Kr. 18. wid Kopperbergz
falan. Ders. 173. thenn tidh iagh Iaghmans
ting hölt på falan i Kopparbergs sochen.
Dipl. Dal. suppl. 34 (1542). H. K. M:tt
haf-uer ährnatt att byggia en stadh på Fahlan
vidh bergedh. Landt. instr. 165 (1620).
slättmarken eller fålen (om Falbygden). Linné
Vestg. resa 76. möttes så bådha hääranar på
Falenne i Westergötzland. O. Petri Kr. 148.
Falbjuda, tr. Bjuda till salu. the
(qvinnorna) ... skulle hvarjom och enom
faal-biudas. Schroderus J. M. kr. 251.
Falbänk, m. Eg. Salubänk. sine egne
döttrar ställa the på faalbänken.
Schroderus Hoflef. 189.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
