Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förlest ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förlest
— 277 -
Förlofva
veet ther alzintet aff kräfveten, aff spitälsko,
aff podagel och andre betlare krankheter.
Schroderus Hoflef. 140.
Förlest, f. Förlesten eller Epistlen. L.
Petri Dial. om mess. 8 a. Se Le st.
Förlibba, tr. 1. Förgifta. [Mnt.
vorlub-ben. Se Grimm Wört. Lüppe.] förlibbade
brinnande pilar. P. Erici 1:180 a.
förlibbade dieffuuls pilar. 2:200 a. — 2. Refl.
Beblanda sig. han sin käresta ... förlåta (lemna)
skulle, med hvilken han sig, efter the rikas
vahna, förlibbat hade. Weise 5. — Jfr
Be-1 i b b a.
Förlida, intr. och tr. 1. Lida till slut,
förgå, försvinna. Som the nu komo in til
Jebus förleedh fast daghen. Dorn. 19:11. Wårt
lijff förlijdher såsom thet wore en molnskyy.
Vish. 2:4. — 2. Tillbringa, framlefva. störste
parten aff them (bönderna) nepligen haffue
så mykit the kunne förlidhe daghen medh.
Stjernman Com. 1:176 (1561). — Part.
Förliden: 1. Afliden, han ær for lidhen aff
thenne verldine. Gust. 1 reg. 3:347. — 2.
Utlefvad. han war en gammal och förlidhen
man. O. Petri Kr. 138. Bisp Mortten en
gammel och hernest (nästan) förliden man
är, szå at han thet Biscopz embethe icke
lengre förestå kan. Fin. handl. 7:150 (1545).
För ligga, tr. Skada genom liggning.
måste iagh iempt liggia öffuer siu vekor på
mina höghra sijda ... och förlågh ther öffuer
låårleden, så at ther uthi haffuer satt sigh
och är vuxin en ledasvamp. P. J. Gothus
Tål.^A 4 a.
Förlikan, f. Förlikning, göre en
förlikan mellom hederlig herre doctor Hans
domprost i Lincöpung och Laris Nielsson
om eth oppenbaare ryckte och aarop. HSH
16:84 (1504).
Förlikna, tr. Göra lik. De andra
dygder nalka oss til Gud; män dänna (kärleken)
förliknar oss nästan med honom. Hermelin
El b.
Förlindra, tr. 1. Lindra, mildra, the
understundom ville sigh recreera och sitt
svåra bekymmer förlindra. J. Sigfridi ti 11—
egnan a 3 a. — 2. Eftergifva, vil Kongl.
May:tt des kongl, rätt så vijda hafva
förlindrat, at... Stjernman Riksd. 3:1973 (1686).
Förlis, f. Förlust. [Mnt. vorlies.] han
medh stoor ijfver Vill lära exercitier, Men
thet öfvergifver han medh förlijs Och vinner
sålunda ther ingen prijs. S. Brasck Förl.
sonen Alb.
Förlisa, tr. 1. Förverka, förlora. [Mnt.
vorlisen.] stålbugenn, som Marquur hade
hanom efrå tagit, then haffuer han forlist,
hanom behålle Marquur. HSH 29:151 (1542).
Sigsmund ... Sitt arffrijke Sverge haffuer
förlist. Messenius Ret. E1 b. jag med min
syndaskuld Har min rätt förlisat. P. Brask
Vitt. 279. så frampt han icke ville förlijsa
sitt godz och ägodelar,... skulle han, effter
många åhrs tijdh, tagha sin hustru igen.
Leuchowius 153. Magnus med sit smek
sin ärfda thron förliste. Celsius Gust.
Vasa 29. — 2. Förslösa, slösa bort. the
hafva ... sitt goda förlijst (eviscerarunt) och
bortmist. Tempeus 123. Hon altijd mycket
gaff, doch ingen ting förlijste. Lagerlöf 51.
Förljuda, tr. Förkunna, förtälja, iag
har hört, som ryktet vet förliuda, En del ha
redan flytt. Börk 34. — Låta sig f., låta
förstå, utlåta sig. [T. sich verlauten lassen.]
de hade ofta låtit sig förliuda, det ingen
Svensk skulle i evighet mera öfver det slottet
råda. Girs Joh. 3 kr. 13.
Förl of, n. [Mnt. vorlof.] 1. Tillstånd,
tillåtelse, gudz förloff är större och
kraff-tighare än alla menniskiors ... förbodh. O.
Petri Åkt. B 2 a. alt thet han hade i then
motto giordt, thet hadhe han giordt medh
påwans förloff. Kr. 311. begärett wårt nådige
förloff, att köpe någre schatte jordher vnder
frälsse. Fin. handl. 10:162 (1567). iagh foor
til Damascum, medh öffuersta Presternas
macht och förloff. Ap. gern. 26:12. Cyrus
hade giffuit them fritt förloff til at draga hem.
P. J. Gothus Rel. art. 11. — 2. Lof,
skol-lof. Så må ock Scholemestaren vndertiden
giffua hela scholan förloff en tima eller twå.
L. Petri Kyrkord. 90 a. — 3. Permission,
tjenstledighet, han hade förloff otta eller
fiorton dagar ... och sedan utan laglig förfall
toge sig längre förlof. Schmedeman Just.
42 (1560). — 4. Afsked, orlof. the togho alle
förloff Aff kongen och rymde hans hoff. R.
Foss 157. han hade ärhållit ett nådigt
af-skied och förlåf ifrån sin tienst. J.
Wer-wing 1:32.
Förlofva, tr. [Mnt. vorloven.] 1. Lofva,
tillåta. Demetrius screff til Jonathan, och
förloffuadhe honom krijgzfolck vptagha och
hålla. 1 Macc. 10:6. sende honom gyllene
kärille, och förloffuadhe honom, at bruka
guld öffuer boord. 11: 58. Hannibal
förlof-vadhe sitt folck at plundra. Schroderus
Liv. 300. förlofva honom at reesa heem.
Hoflef. 245. — 2. Utlofva, then förlofvade
Messias. P. Erici 1:236 b. The hafva
för-lofvat at aldrig spela om något. Svedberg
Ungd. reg. ]8. — 3. Bortlofva, han haffuer
ingom förloffuat henne. 2 Mos. 21:8. een
Jungfru, som förloffuat (trolofvad) war enom
man. Luc. 1:27. är icke jag förlofvad Till
honom? C. Gyllenborg Andr. K l b. jag
var förlofvad åt den, som jag aldrig kunde
älska. As. Ban. 2:493. — 4. Refl. Genom
löfte förbinda sig, förpligta sig. H. K. M.
medh någhon vthländsk Furste, förmedelst
hans dotter eller syster, sigh vthi
echten-skap förloffuade. Gust. 1 reg. 3:37. Thetta
är hans Iagh som sigh forloffuat haffuer
(Nasiren, Nasiréen) 4 Mos. 6:13. Thetta är
thens forloffuadhes Iagh som sitt offer
loff-uar Herranom. 6: 21. — 5. Permittera, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
