Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förlorad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förlorad
— 278 —
Förlåta
vilja tjenstledighet. Kongl. May:tz
Befal-ningzman vore på någon tijdh tilgiörandes
för-lofvat. Schmedeman Just. 42 (1560). — 6.
Afskeda. du skalt af wår tienst förloffue
den Mälker Lincke. Hist. bibi. 2:159 (1584).
ingen tilstås någon knecht at förlåfva ...
uthaf tiensten. Gust. Adolf Skr. 42. han
förlofvade honom uhr tjänsten. A.
Oxenstjerna Bref I. 4: 148. hölt iag
oundvike-ligen nödigt, at tig icke förlåva (låta afresa)
utan följe af några synnerlige förordninger
til et rättesnöre uti titt leverne. Hermelin
A 7 a. — 7. Försvärja, afsäga sig. När man
giffuer sich til clösterliffuerne forloffwar han
echteskap. O. Petri Klöst. Dia. forloffua
wijn och öll. Sänd. B 4 b. Förloffua
werldz-liga äghodelar. Guds ord D 4 a. han sådana
bedreffna last förloffuat och försworit haffuer.
L. Petri Kyrkord. 30 b.
Förlorad, p. adj. 1. F. hop kallades
de soldater, som i fält brukades til
skärmyt-sel och kunskapers inhemtande (sträfcorps).
Adlersparre Afh. 272. K. M. threngde
wel-deligen och oförwägen till och lade ned både
theres förloren hop och weldige hop. HSH
2: 21 (153 ..) monde thet Svenske sambt thet
Danske resetyget uthi två hoopar, een
väl-digh och een förlohradt, storma til
Helsing-borgh.. .. then väldige hoopen föll stadhen
flux an, och then förlorade hoopen hadhe
stucket eelden på stadhen. Tegel Gust. 1
hist. 2:46. (Jfr Fr. enfants per dus) — F.
storm. Förrän den rätta eller väldige
stormen angick, plägade man ibland låta några
våghalsar göra en s. k. förlorad storm, till
att skaffa underrättelse, om fienden lagt
något försåt. Adlersparre Afh. 400; Hist.
saml. 2: 86. — 2. Provisorisk, samme huuss
måtte bliffwe förwarede med ett förlorett
taack, anten med bräder heller huru thett
bäst schee kann, så att muren aff regnn
och wäte icke förderffwes måtte. Hist bibi.
2:141 (1577).
Förlossa, tr. 1. Lösgöra, befria, wij
haffwe latid förlåsse presterne udj Finlandh
medt then knechte gestning the hölle pläge.
Fin. handl. 8:154 (1554). — 2. Lossa,
upplösa. förlossat haffuer gud thet båndet.
Psalmb. 1536 87. — 3. Lossa, upphäfva.
förlosse wii thet förbuud som ther wppaa
(på landsköp) giort är. Gust. 1 reg. 6: 42. —
4. Lösa, betala, han skal bettala ... oss
ijc (200) marcer ortoger, the han medt sitt
embetis brukning til vårtt behoff skal
for-lossa. Gust. 1 reg. 5:102. vij forlossa kunne
the swåra gäll och skuller rijgit är vdj
kommet. 5:105. — 5. Lossa, urlasta, uppköpa
ett fartygs last. lathe ... köpsteder ther i
Vestergötland hiälpa tiil ath forlossa same
skep. Gust. 1 reg. 8:316. hvar så är, at
borgerne icke jnnen tw dygn vele losse ifrå
Skäriekarlerne, the ther små båter haffue,
theris fisk, oc innen een veke dagh förlosse
the som skwtor haffue, tå skole the haffue
frijhet at dragé på bygden och föryttre
för-nemde theris fisk ibland bönderne.
Stjern-man Com. 1: 304 (1580). — 6. Lösa,
upplösa. hon förstår sich vppå förtekt ord,
och weet förlossa the kloka insaghor. Sal.
vish. 1536 8:8.
Förlossning, f. 1. Betalning, rikitzens
geldz och skulders forlosningh. Gust. 1 reg.
4: 95. — 2. Lossning, urlastning. skips
for-låsningh eller vthlading. 4: 413. — 3.
Afsättning. kunne (1) skaffe någre Hollendere hiit
med saltt, thaa skole the faa her gode
för-loszningh. 10:241.
Förlugen, p. adj. Lögnaktig, full af
lögn. [T. verlogen.] Han är jw vist en
för-lughen man, Som meer liugher än han
uth-tala kan. Messenius Ret. F l b. Amadis
de Gaula, H. Tristrant och andre slijke .. .
prophaniske, oährlighe, falske och förlugne
böker. Schroderus Albert. 1:33. aff
dår-achtighe, förlughne menniskior
sammanfattade böker. 1:95. meenedighe och förlugne
menniskior. 1:137. then falske, förlugne och
... sminkade skönheten. 4:124. Til hofva äre
så månge lättingar, öfverdådige,
samvetz-löse, förlugne och bedrägelige menniskior.
Hoflef. 211.
Förlust, n. Förlustelse. Giorde them
gestebodh, och hade mycket för lust medh
them. Svart Kr. 161.
Förlusta, Förlösta sig, refl. Förlösta
tigh alltijdh vthi hennes kärleek. Ord. 5:19.
hwj wilt tu förlösta tigh medh een
frem-manda, och fampntagher eens annars. 5: 20.
— Låta sig f., få lust. Salomon lät sigh
ock förlusta til at älska uthländske quinnor.
Leuchowius 109.
Förlustan, f. Förlustelse, hvad förlustan
finner han af däd hugnelige dagsens lius!
Columbus Poet. skr. 0 4 a. ehvad lek du
hälst til tin förlustan brukar. Hermelin
D 5 b. desse skådespel kunde vara eder til
behag och förlustan. Österling 1:7.
Förlåt, n. han hvar natt utstrekker Thet
svarta förlååt som naturens säng betekker.
Spegel Guds verk 148.
Förlåta, tr. [Isl. fyrirläta, Mnt. vorlaten,
T. verlassen.] 1. öfvergifva. Herren tin
Gudh ...skal icke dragha handena jfrå, ey
heller förlatä tigh. 5 Mos. 31: 6. Förlåt migh
icke Herre min Gudh, war icke longt jfrå
migh. Ps. 38: 22. förlåt icke tinne modhers
bodh. Ord. 1:8. the förläto thens Högstas
Lagh. Syr. 49:6. Jagh... haffuer än nu
al-righ seedt then rettferdigha förlåten. Ps.
37:25. — 2. Underlåta, man moste thetta
göra, och doch thet andra icke förlata. NT
1526 Luc. 11: 42. förlather at segla til Reffla
stad såå lenghe som wårt förbudh står.
Gust. 1 reg. 6: 235. Szå haffue wij dog icke
kunnett forlate, ath beszökie eder med thenne
wår scriffuelse. 12:38. — 3. Refl. Förlita sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
