Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gafvelvidt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gafvelvidt
— 316 —
Galler
mijl, skarpt bessel, lupatum, lupus.
Come-nius Tung. index. [Isl. mél, mil, bett,
munlag på betsel. Se Aasen Mel, Mila.]
Gafvelvidt, Gafvelsvidt, adv. På vid
gafvel, öpna icke Asmodeo ächtenskaps
dieffuulen någon dör eller port, hvarken
trångt eller gaffuelvijdt. Phrygius
Brud-pred. C 4 b. Han medh frögd öpnade
rijk-zens dörar och portar gaffvelsvijdt. Föret,
till Svarts Ärepred. 22. Så vpslåå the dörena
gaaffuels wijdt för diefflenom. P. J. Gothus
Post. 241. öpna dörena och porten
gaaffuels-vijdt för vårt förderffuada kött. Rel. art. 354.
Gafvelöppen, adj. På vid gafvel, the
slå munnen gafvel yppen. J. Sigfridi b 2 b.
Gagn, n. Till gagns, dugtigt, bastant.
[D. tilgavns.] Gud dem (Danskarne) under
mit anförande tvänne gånger tucktat til gagns.
M. Stenbock (Lönbom Anek. 2:300). hvad
han vil och ämnar Fullbordar han til gagns.
Spegel G. verk 148.
Gagna, tr. Skaffa, förskaffa, hade han
(ibojorten) thå vtlopit, kunnit skee atthet hade
gagnet tig tiit omack och bekostning igen.
Gust. 1 reg. 9: 336. — Refl. 1. Förskaffa sig,
förvärfva sig. han i ställe för roos, för
prijs, för heder och ähra, Gagnar sig
håån och spott och alsom största vahnähra.
Stjernhjelm Here. 475. han bevijste sig
således å dhenna verldennes stora theater,
at han i lijfvet har gagnat sig alle gode
åskodares behagh. Columbus Poet. skr.
Q 3 b. — 2. Göra sig gagn, begagna sig.
jag tror intet at det är i hela verlden någon
menniskia sådan som jag är, hvilken så illa
gagnar sig utaf lyckelige händelser.
Österling 1:269. De lärde gagnade sig af hans
omgänge. Höpken 47. (han) sattes i Tyska
skolen, at gagna sig af då varande Rector
Steinmeyer, en berömlig lärare. Sotberg
Berchs lefverne (Vitt. ak. 3: 249).
Galder, m. Trolldom, signeri. [Isl. galdr.]
oss bör troo Gudz ord fast meer än galder,
Och meer Apostlarna än hela verldens
skalder. Spegel G. verk 281.
Galdra, se Hampgaldra.
Galenkönhet, f. Oförvägenhet,
dumdristighet. [T. tollkühnheit.] förmätna
menniskors galinkönheet. P. J. Gothus Hust. 339.
Galeri, Galrej, Galrejde, n. .Gelé. [T.
gallerei, galrei, galreide. Se Grimm Wört.
Gallerte.] allahanda slagz rätter, pasteer,
galerij, både aff kött och fisk. Petrejus
Beskr. 3:26. Gelu in patina, galrey. Var.
rer. voc. H 4 b. så väl pepprade som
gall-reide sodh (gelata jura) varde medh skedar
tagne. Comenius Tung. 558.
Galge, m. hengder på korssens galga.
L. Petri 2 Post. 55 b. dömd til korsens
galga. Chr. pina A 5 a.
Galgebalk, m. Min brodher är en
huff-vudskalck, Långe förtiänt en galgebalck.
Messenius Signill 22.
Galgebom, m. Galge (eg. träd, hvari
någon hänges). [T. galgenbaum.] Så går
han fulsnart til galgebom. Psalmb. 1572
(Wijsa om dryck. A 3 a).
Galgekrok, m. (Haman) flög ur stoftet
up och intet återvände At stiga up i högd,
som en Racqvete-qvast, Til thes han stötte
mot en galgekrok och brast. Kolmodin
Qy. sp. 1:591.
Galgemat, m. Galgfogel. Then ondt
gör, Huset altidh hater, Thet giorde Reinick
Galgemater. R. Foss 4.
Galgeristare, m. 1. Hängd person, en
galgaristare,... vpäten aff kårpom. P. J.
Gothus Post. 121. — 2. Galgfogel. galgristare.
furcifer. Comenius Tung. index. Fort, fort,
din galgeristare, packa dig hädan.
Lagerström Tart. 64.
Galiart, Gaillard, m. Ett slags dans.
[E. galliard, F. gaillarde.] Bödh han sin
höffvitzman vara snar Och medh storm
staden ahngripe: Jagh skall them läre en annen
Galiart, Thet skall svide, vill eij sigie hvart,
The skola danssa effter min pipe. Hund
Er. 14 kr. v. 102. Munserer och Crabater i
gemen Till Galiarter varer ey seen. B. G.
Visbok 228. Jagh troor han är aff sådana
art, Som dantza på linior Galliart. Broder
Ruus B 4 b. han må lära dansa ... Och nu
een Gaillard, nu Minoette springa. Spegel
G. verk 228.
Gall, Gåll, adj. Ofruktsam, hvar sochna
bonde skall åårliga giffua sinom Sochnepräst
... halfva mark (smör) effter hvarje galla koo.
Gust. 1 reg. 5: 66. Va marc smör åff huario
gåll koo. 5:6i. Hon födde söner fort, fem,
sex hvar efter ann; Jag fager går och gall,
och en ej föda kan. Kolmodin Qy. sp.
1:110. Jordmånen var stadigt i skogarna
stenfull och gall. Linné Ungd. skr. 2:237.
Är väl något land rikare på vatten än Sverige,
och deremot fattigare på fisk? alla våra kärr,
myror, gjölar, sjöar, floder, hafsstrander äro
nog gålla. Sk. resa 379.
Gall, n. Klang, klingande ljud; gäll,
starkt ljudande röst. [Jfr Isl. göll, f.] Gall,
tinnitus. Schroderus Lex. 25. — Månne
hit hörer talesättet ropa i gall, ropa
öfver-ljudt? (Jfr Rietz 782.) Ther näst kom Luther
å vagnen Och ropade up i gall, At Papel
står medh skammen. Bureus Nym. XI: 10.
sij, roopa the i gall. Lucidor Bb4.b.
Galleja, f. Galer. [Mnt. galet, galeie,
galeide; Isl. galeiÖ.] intet rodherskep kan
fara ther offuer, ey heller någhra galleyer
tijt skepa. Es. 33:21. mandråpare dömdes
til galleijor. Schroderus Hoff. väck. 305.
the hade varit trij åhr smidde på galleijan.
Ders.
Galler, m. Galler bur. gripo thet (lejonet)
.. . och satte thet vthi en galler, och förde
thet j kädhior til Konungen. Hes. 19:9. —
Äfven i bet. galler är ordet m. i Bib. 1541:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
